Om griffel, fyffe, och schabinotter
Det kallas kosing, schaber, fyrk, fyrkendal, griffel, fyffe, schabinotter, klöver, fyris, massi, klirr, stålar, djengi, cash, sekiner, manni.
Och säkert en hel massa annat.
Eller som vi säger här, PÄNGAR.
Det är det det här ska handla om. Om PÄNGAR.
Vi ålänningar kallas ju Östersjöns judar. Förmodligen för att vi anses vara ekonomiska (snåla?) och för att vi håller i vår surt förvärvade fyrk. Och för att vi får schabinotterna att förmera sig, växa.
Fast ibland verkar benämningen Östersjöns judar vara kränkande.
Mot judarna.
Så slarvig med fyffe som Ålands landskapsregering är, skulle ingen av de många kloka judiska affärssnillen jag träffat vara.
Lite bakgrund; lilla Åland med 26.800 invånare har världens största byråkrati, räknat per capita. Landskapet som motsvarar en liten kommun på andra ställen, består av 16 kommuner med allt vad därtill hör och dessutom har vi vår tunga självstyrelse.
Allt det där visste du. Debatten har gått het om antalet kommuner och även självstyrelsebyråkratin har fått sig en känga.
Självstyrelsen borde ha fått sig en rejält större känga. Roger Nordlunds, Lasse Wiklöfs och Jörgen Strands regering slösar till synes ohämmat med våra massi, våra sekiner, vår fyris. Åtminstone när det gäller högre chefstjänster.
Det började med Olof Erland, näringschef. Han kastades ut men fick behålla sin månadslön på 4.800 euro per månad. Ny, vikarierande näringschef är Linnea Johansson som lyfter kanske 4.100 – 4.200 euro, kanske mer.
Så var det kanslichefen Elisabeth Nauclér. För henne gick man så långt att man stiftade en lag för att bli av med henne. Hon skyfflades undan till ett rum nånstans men behöll sin lön på 6.400 euro. Hon efterträddes av Arne Selander som har ungefär samma lön och dessutom en fallskärm med drygt en halv årslön om han råkar i onåd och får gå.
Och, om det undgått någon, så har vi – som grädde på moset – två polismästare som ska bekämpa brottsligheten. Dels Björn Andersson som man ville bli av med och lyfte åt sidan, dels den nya Camilla Hägglund som just tillträtt. Björn Andersson har kvar sin lön på 4.300 euro och Camilla Hägglund får nånting liknande.
Sex personer lyfter alltså tillsammans över 30.000 euro varje månad för att göra tre personers jobb.
360.000 euro per år. Räknar vi in de sociala avgifterna kommer vi upp till cirka 460.000 euro.
Mycket djengi på en liten holme!
Till råga på allt har landskapsregeringen hemligstämplat Camilla Hägglunds och Arne Selanders löner. Vi skattebetalare ska inte få veta vad de tjänar.
Vi skulle förmodligen bli upprörda, vilket i sin tur kunde uppröra regeringsledamöterna.
Det är dags att reagera.
Jag tycker man kunde skicka åtminstone en – två blir svårare, tre omöjligt – av de högavlönade till Helsingfors för att göra bättre nytta och lätta på våra utgifter.
Till riksdagen, så att staten betalar lönen.
Då spar vi lite fyrkendal.
Lite schabinotter.
Lite griffel.
