DELA

Vink till Viking Lines nya ledning

Häromdagen reste jag fram och tillbaka till Helsingfors med de stora vita färjorna. När jag hade hittat min hytt ville jag inte ännu lägga mig. Jag gick till gågatan och satte mig ner med ett glas vin. Satt där och kände någon konstig känsla av ödslighet och obehag. Visste inte riktigt varifrån det kom, från inifrån mig själv eller från omgivningen?
Inte trivdes jag där länge, jag gick och lade mig, och sov tills det var dags att kliva av färjan. Det var det.

Efter några dagar i Helsingfors var det dags för mig att återvände till Åland. Det var de vita färjorna som gällde också den här gången. Efter att ha fört mina saker till hytten gick jag igen till gågatan och beställde ett glas vin. Satt där och betraktade samma gata mitt i den stora vita färjan. Men nu trivdes jag, som om allt hade förändrats till det bättre.
Jag smakade flera olika fina viner, alla var så goda. Betraktade livet på gågatan och stortrivdes. Senare åt jag rejält på restaurangen och köpte mycket från tax-free. Jag var nöjd med min tillvaro och spenderade allt som allt flera hundra euro under kvällens lopp. Gick och la mig med leende på läpparna.

Jag väcktes före fyra för att stiga av i Mariehamn. Jag hade min taxibil med mig så jag frågade de människorna som var på väg ut från färjan om någon behövde skjuts. Det var en stor familj med mycket bagage som behövde det. De kände igen mig från Kalmarnäs där de också bodde.
På vägen hem tog jag upp mina underliga upplevelser på dessa två vita färjor med mannen som satt bredvid mig. Han sade att han hade åkt med exakt samma turer med dessa färjor och att han förstod full väl vad jag menade. Han hade till och med jobbat tidigare på bådadera.

Den första färjan som jag åkte seglar under svensk flagg. Besättningen är relativt ny och hade en lön som var ca. 600-700 euro mindre än vad de anställda på den andra finskflaggade färjan hade.
På den finskflaggade färjan var besättning nöjd, fick väl betalt och hade jobbat länge ihop. De trivdes och därigenom trivdes också jag som kund.

Han sade att den enorma skillnaden i atmosfären mellan dessa två likadana färjor var ett känt faktum inom branschen. Det förklarade mina underligt olika känslor när jag satt med mitt vinglas vid gågatan på dessa så lika men ändå så olika färjor. De känslor jag upplevde kom faktiskt från omgivningen.

Vad har allt detta med de röda färjorna att göra? Kanske en påminnelse om hur besättningens välmående har också kraftig påverkan på kundens mående, och till och med hans köpbeteende. Det enkla lösningen att flagga ut till länder där man kan betala lägre löner och andra förmåner är inte alltid det bästa sättet att konkurrera och leta efter nya vinster.
Allt detta kan också upplevas på Eckerö och Birka Linjens utflaggade färjor, även om jag inte har haft så tydlig upplevelse av olika atmosfärer på dem. Kanske därför att det inte finns två likadana färjor med olika typer av besättningar att jämföra på dessa linjer

Jag skriver detta för att ge Viking Lines nya ledning en beskrivning av vad utflaggning kan innebära för en kund, och därigenom för företaget självt. För är det inte kundens bästa som dessa stora företag har som sitt viktigaste rättesnöre?

Livsforskaren Klaus Rahikainen i Jomala