ÅAB har en vindkraftsfond med ett värde om 250 miljoner euro och över 2 000 fondandelsägare. Fondens kursutveckling är minus 19,52 procent de senaste sex månaderna och medlen är frusna på obestämd tid och kan inte tas ut. Värdet har alltså minskat med 50 miljoner euro på ett halvår. Därför har jag begärt att FI skyndsamt granskar detta ur fondägarnas synvinkel. Detta är FI:s uppgift.
Den investerade portföljens värde i havsvindsrelaterade fonder vilar på grundantagandet att Landskapsregering har rätten att upplåta, auktionera ut och administrera havsområden i Finlands exklusiva ekonomiska zon (EEZ) norr om Åland för kommersiell vindkraftsproduktion. Detta antagande har aldrig verifierats med ett bindande juridiskt dokument. Därför har jag bett FI att granska om riskinformationen och marknadsföringen varit korrekt och icke-vilseledande?
En central del av fondernas marknadsföringsvärde och investeringslogik var att åländska kommuner — i vars vatten projekten planerades — skulle erhålla fastighetsskatteintäkter från de havsbaserade vindkraftverken. Ålandsbanken beställde även en utredning från konsultbolaget AFRY som beräknade potentiella intäkter för Åland på upp till 200 miljoner euro per år – hälften av Ålands budget.
Beräkningen har vilat på felaktiga juridiska förutsättningar. Detta är en förändring av fundamental karaktär. Frågan till FI är om fonden har kommunicerat detta till investerarna på ett korrekt sätt.
En bank och dess fonder har olika intressen, men dessa måste hållas isär. Fonden ska bevaka ägarnas intressen, inte bankens. Detta ser ovanligt komplicerat ut i detta fall då det i praktiken är samma familjenätverk som beslutar om att lansera havsvindsfonderna, säljer dem till allmänheten via bankens rådgivare, förvaltar dem via fondbolaget — och granskar sig själva via styrelsearbetet. Är kontrollmekanismerna tillräckliga?
ÅAB:s vindkraftsfond har marknadsförts och klassificerats som Artikel 9-fonder enligt EU:s SFDR-förordning (2019/2088) — den strängaste och mest krävande hållbarhetskategorin. Marknadsföringen betonade klimatnytta, men det finns fog för FI att bedöma om fonden uppfyller kraven, samt hur hållbarhet och risk presenterats i samband med marknadsföringen.
Utöver kapitalförlusten och det frysta kapitalet kan investerarna hotas av en tredje ekonomisk skada som ännu inte diskuterats: osäkerheten om avdragsrätten för kapitalförluster vid beskattningen. Detta kan vara en dold smäll som kan komma till sist — och slår hårdast. Om skattemyndigheten bedömer att investeringen delvis saknade reell ekonomisk substans vid förvärvet — på grund av de obevisade rättsliga förutsättningarna — riskerar investerarna att nekas hela eller delar av kapitalförlustavdraget. Det innebär att investerarna förlorar både kapitalet och den skattemässiga kompensation som normalt skulle mildra förlusten. Om skattemyndigheten gör en sådan bedömning är ansvaret inte investerarens — det är bankens. Därför har jag även bett FI att granska detta.
STEPHAN TOIVONEN
Åländsk Demokrati
