Vem vill städa vår vik?
Nu blir det tänka på efter att ha läst landskapets utlåtande till EU:s förordning om restaurering av natur*. Efter att ha kämpat mot alger sedan 1980-talet med först kratta, sedan räfsa och efter det med grep, kom då våren, sommaren och hösten 2022 som gav så mycket alger att vi skulle ha behövt maskinell hjälp för att forsla bort allt. Eftersom det inte fanns någon maskin så for alla insamlade alger tillbaka ut i viken och lade sig på det delvis guldglänsande sandbottnen. Nu är bottnen täckt av ett stinkande lager alger som snabbt äter sig ner och gör hela viken till en dyig smörja.
För att få tillbaka sandbottnen som funnits i viken i århundraden måste först en grundlig markberedning (bottenberedning) göras. Därefter en ordentlig restaureringsplan redovisas och sedan skaffa entrepenörer som vill forsla alla maskiner och alla nödvändiga tillbehör till viken på pontoner. Dessutom skall all ny sand dit. Inser nu att restaureringen av viken kommer att kosta cirka 100 000 euro.
Detta är Miljöbyråns svar till Europaparlamentet om restaurering av natur: “Sammanfattningsvis anser landskapsregeringen att förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om restaurering av natur (COM 2022 304) medför en reglering där den administrativa bördan vid verkställighet är orimlig, samt de ekonomiska konsekvenserna för att verkställa förslaget är oproportionerligt stora i förhållande till nyttan.”
Det blir dyrt för oss skattebetalare ifall landskapet skall betala kalaset. Kanske är det fiskodlingen på andra sidan fjärden som skall betala? Ur svaret till restaurering:
“En särskild utmaning med tanke på restaurering av de marina livsmiljöerna inom Åland är Ålands insulära läge i Östersjön där även samarbete och samsyn både mellan Finland och Sverige och övriga länder inom Östersjön krävs för att uppnå önskade resultat. Dessutom krävs en samsyn och ett samarbete mellan olika politikområden. Exempelvis fiskodling och storskalig havsbaserad vindkraft behöver beaktas i sammanhanget.”
Tack Jens Harberg som ensam för talan om landbaserad fiskodling. Föreslår att räkningarna för restaurering av skadad natur, betalas av fiskodlarna, så länge vårt gemensamma hav skadas.
“Grundtanken med förslaget att begränsa förlusten av biologisk mångfald och att skapa välfungerande ekosystem är både nödvändig och god, men förslaget upplevs överbyråkratiserat, orealistiskt och teoretiskt. Det kan inte anses vara effektivt naturvårdsarbete att sätta enorma resurser på inventeringar, utredningar, planer och rapportering i stället för att direkt lägga resurser på skydd och restaurering av de naturtyper som redan konstaterats vara hotade eller prioriterade.”
Är det kommunen som skall betala? En enkel åtgärd för att skydda hotad natur : flytta fiskodlingen på land. Det har redan länge gjorts till exempel i Sverige.
Frågan återstår: till vem skall jag skicka räkningen på 100 000 euro. Till fiskodlingens ägare, kommunen, landskapet, eller finska staten som inte förhindrat naturförstöring i tid . . .
Tacksam för svar
M-S WETTERHOFF
*Nr 84 Utlåtande om beredningen av Statsrådets skrivelse till riksdagen om kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om restaurering av natur (restaureringsförordning), U 76/2022 rd. ÅLR 2022/9253 231 S4 Beslut: Landskapsregeringen beslutar att lämna utlåtande till riksdagens grundlagsutskott enligt bilaga S422E56.
