Jättebra att landskapsregeringen vill ta reda på varför åländska elever visar svagare resultat i svenska och matematik än övriga elever i Finland. Jag hoppas att man inte bara frågar varför resultaten är sämre utan också när skillnaderna börjar. Först då vet vi var insatserna behövs.
När mina egna barn gick i förundervisningen läsåren 2020-21 och 2021-22 reagerade jag på att den inte verkade lika kunskapsmässigt krävande som den förskoleundervisning jämnåriga släktingar i Åboregionen fick. Det är bara min egen iakttagelse och säger ingenting om förundervisningen på Åland generellt. Åland fick hösten 2022 en ny läroplan för barnomsorgen där förundervisningen har ett förstärkt fokus på skolförberedande innehåll, bland annat med att arbeta systematiskt med fonologisk medvetenhet, känna igen bokstäver och ord och bekanta sig med att producera och avkoda dem. De elever vars resultat vi försöker förstå i dag har inte gått i förundervisning enligt den läroplanen. Vid jämförelser behöver man se på vad som gällde när just dessa elever började sin utbildningsväg.
För dem som började skolan omkring 2020 eller tidigare kom dessutom pandemin under de första skolåren, när grunden för läsning, skrivning och matematik läggs. Pandemin drabbade också fasta Finland, men hör till dessa årskullars utbildningshistoria.
En annan fråga är hur tidigt svårigheter upptäcks. Jag påpekade i både årskurs 1 och 2 att ett av mina barn formade bokstäver och siffror på ett sätt som gjorde skrivandet svårt. Det bedömdes inte som något större problem. Först i årskurs 3 reagerade en annan lärare starkt. Barnet ska nu börja årskurs 5 och har fortfarande svårigheter med att forma både bokstäver och siffror på rätt sätt. Det här är bara vår erfarenhet och säger inte hur skolan fungerar i stort. Vad händer när grundläggande färdigheter inte automatiseras tidigt? Om själva skrivandet kräver mycket tid och koncentration blir det svårare att göra skolarbetet. Motsvarande problem med siffror påverkar matematiken. Ju längre en svårighet följer med desto svårare är det att rätta till det.
Skoltrivseln spelar också roll. Barns lärande påverkas om de inte trivs i skolan. Barn behöver trygghet, motivation och vilja att delta i skolan.
Åland är inte ensamt om sjunkande lärresultat. I Svenskfinland har man sett svagare resultat i bland annat läsförståelse och skrivförmåga än i finskspråkiga skolor. Finns det problem som är gemensamma för det svenska utbildningsfältet och sådant som är specifikt åländskt?
Läroplanerna är viktiga, men frågan är bredare. När börjar skillnaderna synas? Hur tidigt upptäcks brister och vilket stöd sätts in? Hur påverkar skoltrivsel och frånvaro? Når undervisningen läroplanens mål?
Det finns antagligen inte ett enda svar. Men om vi tar reda på när utvecklingen börjar gå åt fel håll har vi bättre möjligheter att vända den. Vi kan inte bara konstatera att elever ligger efter när resultaten mäts utan måste se till att färre hinner halka efter på vägen.
DENISE BLOMQVIST (OB)
