Ålands Neurologiska förenings styrelse ställer sig bakom denna insändare, som ursprungligen tagits fram för att lyfta frågan på nationell nivå. De synpunkter och förslag som framförs berör även Åland och är därför angelägna att uppmärksammas i den åländska debatten.
Beredskap och säkerhet är ett hett diskussionsämne just nu, vilket är både bra och nödvändigt. I diskussionerna glöms ändå både perspektivet hos personer med funktionsnedsättning och tillgänglighetsfrågan bort. Vilka får vara med när samhället förbereder sig för kriser?
Personer med fysiska funktionsnedsättningar hamnar alltför ofta i en biroll i beredskapsplanerna. Detta gäller såväl beredskapsplaneringen, samt de tillhörande övningarna. Befolkningsskyddsövningar visar att hinderfri rörlighet, tillgänglig och tydlig kommunikation samt beaktandet av behov hos dem som använder hjälpmedel fortfarande inte är en självklar del av beredskapen och befolkningsskyddet.
Ansvaret för att klara sig läggs till stor del på individen med anhörigas stödnätverk och medmänniskors hjälp som grund. Detta är ingen jämlik säkerhet. Människor som i vardagen behöver hjälp och använder hjälpmedel för att röra sig kan inte på egen hand ta sig i säkerhet eller få den hjälp de behöver i en krissituation.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning kräver att skydd och säkerhet för personer med funktionsnedsättning säkerställs även vid farosituationer. Ändå saknas både perspektivet hos personer med fysiska funktionsnedsättningar och hos personer med begränsad rörlighet, samt tillgänglighetsaspekten, i centrala utredningar och planer för befolkningsskyddet. Om personer som använder rörelsehjälpmedel inte ens kan delta i en övning, finns det skäl att fråga hur deras säkerhet ska kunna tryggas vid en verklig krissituation?
Invalidförbundets ”Helppo liikkua” (Lätt att röra på sig) -kampanj påminner om att personer med fysiska funktionsnedsättningar ska ha lika möjligheter att förbereda sig för kriser och nödsituationer och att klara sig igenom dem. Detta kräver tillgängliga lokaler, tillgänglig kommunikation samt att behovet av assistans och hjälpmedel beaktas.
I planeringen och övningarna måste man även bjuda in personer med funktionsnedsättning. De är inte bara hjälpbehövande, utan experter på sin egen situation – en kunskap som bör tas till vara.
Personer med funktionsnedsättning och funktionshindersorganisationer måste tas med i beredskaps- och säkerhetsplaneringen från början, så att ingen lämnas utanför i en krissituation eller övning bara på grund av annorlunda funktionsförmåga eller begränsad rörlighet.
Samhällets tålighet att hantera kris mäts genom hur vi tar hand om alla. I samarbete med myndigheter, organisationer och lokalsamhällen kan vi utarbeta planer och handlingsmodeller som beaktar alla människor jämlikt.
ÅLANDS NEUROLOGISKA FÖRENING R.F.
