Nationalsångerna räcker inte till för att möta global Östersjö-turism
Tystnaden, ljuset, årstiderna men också skärgård, öar och kustbygd, vikingar, fyrplatser, fiskelägen och annan maritim kulturhistoria kombinerat med moderna, trygga och rena samhällen samt urbana miljöer med shopping, gastronomi och design, är bara några av de upplevelser som östersjöregionen kan marknadsföra gentemot en internationell, för att inte säga global, besökskrets.
Lockelserna som sammanställts efter ett seminarium om en gemensam framtid för östersjöturismen, är naturligtvis inte helt originella och delvis bekanta från både åländska, svenska och finska turistbroschyrer. Det nya inom östersjöturismen är ansatsen att seriöst främja en gemensam – och samordnad – uppvaktning av allt köpstarkare marknader på fjärran kontinenter, i synnerhet i Asien, och att förmedla en samtrimmad image av vad Östersjöregionen står för (varumärkning eller branding). Östersjön skulle förhoppningsvis kunna bli ett samlingsbegrepp, eller som det också sagts från talarstolar – en enhet av mångfald – med exotisk dragningskraft i Indien och Kina men också i Rysslands och Brasiliens storstäder.
Förslagen till en gemensam kalibrering av marknadsföringen, emanerar främst från den tyska förbundsstaten Mecklenburg-Vorpommern som inom ramen för den europeiska strategin för östersjöregionen, erhållit ett unionsuppdrag att leda utvecklingsarbete med hög profil, s.k. flaggskeppsprojekt, inom turism och besöksnäring.
Det en gång svenska universitetet i Greifswald, har knutits till förbundsstatens ambitioner och dess forskare tillhandahåller idag spetskompetens inom hållbar turism, en näringsgren med respekt för bygd, ekologi och släktled, som i sin praktiska tillämpning avgjort borde tillhöra också Ålands starka sida. Universitetet ingår i flera större projekt kring bl.a. hållbar kryssningstrafik och landsbygdsturism. Kontakterna till den forna östzonala provinsen vid östersjökusten, är goda från åländsk sida då ön Rügen sedan länge är en av Ålands samarbetsparter inom Baltic 7-gruppen.
Destinationsmarknadsföringen av östersjöregionen, ekar alltjämt av nationalsånger framförda av späda, spridda och ofta underfinansierade soliststämmor vars akustiska bärkraft sällan överbryggar några längre geografiska aktionsradier. Samtidigt har det visat sig att gränsöverskridande samarbetskonstellationer, åtminstone av ett mer riktat slag, varit både framkomliga och kommersiellt framgångsrika. Projektet Cruise Baltic har till exempel ökat passagerarantalet på den internationella kryssningstrafiken i Östersjön med drygt 12% årligen. Tillsammans med ett flertal andra större städer är Helsingfors stad initiativtagare till det aktuella projektet ”One Baltic Sea Region” för att främja investeringar och internationell turism.
Turistrådet i Mecklenburg-Vorpommern, landsministeriet för ekonomi, arbetsmarknad och turism samt Östdansk Turisme, inbjuder efter planeringsmötet i Warnemünde häromveckan, till Baltic Sea Tourism Forum på det anslutande temat ”Nio länder – en destination”.
Baltic Sea Tourism Forum som anordnas för femte gången i november 2012, är ett embryo för samarbete och en gemensam marknadsföring på marknader med stor och växande potential i termer av befolkningsdensitet, reslust och köpkraft. Planerna kan förefalla högtflygande, de praktiska svårigheterna att gå från uppslag till verklighet återstår och finansiella muskler kommer att krävas. I sin Vilnius-deklaration har de hittillsvarande samverkansaktörerna inom Östersjöns turistforum ändå enats om att finna gemensamma idéer för tillväxt, att marknadsföra östersjöregionala tjänster och varor och att se synergi i stället för konkurrens hos varandra.
Östersjöregionen har tack vare sina förhållandevis solida strandstatsekonomier, alla möjligheter att snabbare utveckla förädlingsvärdet inom besöksnäringen jämfört med Sydeuropa. Detta ger oss ett övertag för att våga möta globala turistströmmar, men också på hemmaplan finns det brister i tillgänglighet, kommunikation och marknadsföring som inte kan ignoreras och där ”nationalsångerna” uppenbarligen har blivit otillräckliga som repertoar.
Jörgen Lundqvist
