Medvind för ungdomsmottagning
En åländsk ungdomsmottagning är närmare än någonsin, åtminstone i skrift. Landskapsregeringens arbetsgrupp som tillsattes i november 2020, släppte förra veckan sin slutrapport där slutledningen var densamma som flera av de sakkunniga på området har påpekat sedan länge: ”en digital ungdomsmottagning behöver en fysisk mottagning som den digitala mottagningen kan stöda sig mot både när det gäller personalresurser och även för att det bör finnas tillräcklig kompetens”.
Detta påstående kan med säkerhet sägas stå på stadig grund med vind i ryggen, då en bred samling sakkunniga och branschfolk, inklusive undertecknad sedan flera år har påtalat behovet av en fysisk lågtröskelmottagning för alla ungdomar på Åland, bland andra Rädda Barnen, operativa gruppen för ANDTS, barnombudsmannen, fältarna med flera.
Som även social- hälsovårdsminister Annette Holmberg-Jansson uttryckte i media, finns en rad olika alternativ vad gäller huvudmän och samarbetskonstellationer i implementeringen. Men oavsett former och vägval, så är det viktigaste att alltid utgå från det huvudsakliga syftet: Att erbjuda en dörr in dit man som ungdom kan gå oavsett vad som bekymrar och oavsett om man själv vet vad som bekymrar eller ej. Oavsett om man går i skola eller ej och oavsett vilken kommun man är skriven i. Där ska erbjudas en första hjälpande hand till rätt instans utan att klienten själv i förhand ska behöva leta efter rätt dörr, rätt namn eller rätt nummer i den djungel som social-, hälso- och sjukvård lätt kan kännas som för en ung person.
Ett samhälle med en befolkning på drygt 30 000 måste kunna tillhandahålla ett välfärdssystem där var och en som arbetar känner till vilka andra samhällsfunktioner som erbjuds samt när och hur dessa kontakta. Alltså utan stuprörstänk. Jag och andra som arbetar och har arbetat med ungdomars välfärd vet att det går.
Landskapsregeringen har ett starkt mandat från såväl oppositionen som från det yrkesverksamma fältet att raskt fortskrida med förverkligandet av en åländsk ungdomsmottagning. Frågan som kvarstår är om stödet för detsamma finns i den egna majoriteten.
SIMON PÅVALS, LIB
