Lite så känner jag när jag läser de utspel som kommit med anledning av förslaget om att minska antalet bäddplatser på den palliativa avdelningen, utveckla nya arbetssätt och eventuellt flytta från en del av sjukhuset till ett annat.
Ingen politiker jag känner, och verkligen inga socialdemokrater, vill att folk ska ligga och dö i misär utan rinnande vatten. Ingen önskar utsätta någon för fara.
Enligt vår information finns en önskan hos personalen att utveckla palliativ hemsjukvård för att möta många människors vilja att få dö hemma bland sina närmaste. Vi har fått information om ett mobilt palliativt team, en utveckling vi välkomnar.
De som jobbar med äldreomsorg eller specialomsorg vet att en hel del palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede bedrivs på våra äldreboenden och omsorgsboenden, och att man där gärna skulle se en mera aktiv närvaro från ÅHS dit där patienterna faktiskt finns och där de vill stanna till slutet.
Vi vet att det åtminstone tidvis är låg beläggning på de 10 platser som vi nu har på den palliativa avdelningen, och att de är långt fler än motsvarande antal bäddplatser per capita i Finland. Kanske behöver vi ha fler än snittet på grund av ö-läget, men hur många?
All förändring är inte dålig. Det kan gå att skapa goda förutsättningar och bättre resursanvändning genom reformer. Tyvärr tar det tid och skapar alltid osäkerhet.
Det sjukhusledning, styrelse och vi ansvariga politiker gång på gång går bet på är att kommunicera och involvera alla berörda. Vilken dröm det vore om personal och ledning inom ÅHS någon enda gång kunde dra åt samma håll med den utmaning som ingalunda är ett illasinnat påhitt – att påsen med pengar är ändlig medan kostnaderna för vården stiger hela tiden.
Nu har ramen för nästa år för ÅHS höjts med 2,5 miljoner för nästa år. Det är ur socialdemokratisk synvinkel helt nödvändigt, allt annat hade tvingat fram destruktiva åtgärder och alltför snabba förändringar.
Jag ställer den uppriktigt menade frågan; Hur ska vi bära oss åt för att komma ifrån den polariserade och mediastyrda diskussion där många reagerar på bristfällig information, och där många reformförsök går i kvav i folkstormar som inte alltid uppstått på sakliga grunder? Detta utan att på något sätt förminska en legitim oro eller sakliga frågor.
En debatt som har som utgångspunkt att demonisera, den är kontraproduktiv. Åländsk vård behöver moderniseras, den behöver utvecklas, och klarar vi inte av den utmaningen så kommer den att försämras helt enkelt för att vi inte har råd med den mer. Socialdemokraternas mål är en god och jämlik offentlig hälso- och sjukvård för alla ålänningar. Den privata vårdsektorn kommer inte att sköta det uppdraget, utan bara plocka de lönsamma delarna av vårdutbudet och göra det tillgängligt för dem som har råd att betala.
Vi behöver ta ett omtag och försöka hitta en tillit till varandras goda vilja, även om det otacksamma ansvaret att försöka få pengarna att räcka till för allt vi behöver är politikens.
Ibland tar förändringar mer tid än man tänkt. Om en reform av den palliativa vården behöver tid och pengar för att bygga upp hemsjukvård och kompetens i ett palliativt team, då är det naturligtvis det som ska komma först, men framåt måste vi.
Det finanspolitiska ramverket är ett verktyg som vi ska lära oss att använda, inte en tvångströja som ska hindra oss från att göra rätt.
NINA FELLMAN (S)
