Finland söker en plats i FN:s säkerhetsråd 2029–2030 och framhåller fred, internationell rätt och mänskliga rättigheter. Ålandsmodellen lyfts gärna fram som ett föredöme för fredlig konfliktlösning och minoritetsskydd. Men hur förvaltar Finland den självstyrelse som landet berömmer inför omvärlden?
Efter omkring femton års förhandlingar blir det ingen revision av Ålands självstyrelselag under denna mandatperiod, trots tydliga behov. Flera regeringar har lovat en modernisering. Ingen har levererat. Åland har heller inte fått en egen plats i Europaparlamentet.
År 1920 uttalade Finland ambitionen att ålänningarna skulle få ordna sin tillvaro så fritt som möjligt utan att bilda en egen stat. När Nationernas förbund 1921 tillerkände Finland suveräniteten över Åland, trots ålänningarnas önskan, knöts lösningen till garantier för språk, kultur och utveckling.
NF:s rapportörskommission övervägde också möjligheten att skilja Åland från Finland. Den uttryckte tilltro till att Finland skulle fullgöra sina åtaganden. Det var en del av grunden för kommissionens rekommendation – inte ett löfte om automatisk självständighet om reformer uteblir. Men vad innebär detta historiska förtroende i dag?
Danmark visar att självstyrelse kan utvecklas stegvis. Färöarna och Grönland har fått överta nya behörigheter och har på centrala områden större självbestämmande än Åland. Danmark betalar även årliga blockbidrag till dessa områden. Åland finansierar sin verksamhet själv men saknar en motsvarande generell möjlighet att överta nya behörigheter. Varför skulle en sådan utveckling vara omöjlig inom Finland, när Ålands självstyrelse har internationell förankring?
Problemet är inte bara att reformförhandlingarna har misslyckats. När Finlands lagstiftning och myndighetsstrukturer förändras kan Ålands faktiska handlingsutrymme minska, även om självstyrelselagens ordalydelse består. Självstyrelsen kan försvagas utan att lagens grundläggande bestämmelser ändras.
Det ligger också i Finlands intresse att självstyrelsen fungerar och utvecklas i takt med tiden. Ålandsmodellen har bidragit till stabilitet och fredliga relationer i Östersjöområdet och gett Finland internationell trovärdighet som förespråkare för minoritetsskydd och fredlig konfliktlösning. Femton års misslyckade förhandlingar försvagar den bilden.
Finland och Åland borde gemensamt ta initiativ till en oberoende internationell granskning av hur självstyrelsen fungerar, vilka hinder som finns och hur 1921 års åtaganden respekteras. Lagtinget borde samtidigt tillsätta en kommission med internationell juridisk och ekonomisk expertis för att utreda Ålands framtida alternativ – från utvidgad självstyrelse till de rättsliga och ekonomiska förutsättningarna för självständighet.
Finland har i över hundra år hänvisat till Ålandsmodellen som ett internationellt föredöme. Då borde Finland välkomna en granskning av hur modellen fungerar i dag.
ROLF GRANLUND
