Betala inte fler konsulter för skärgårdstrafiken
Skärgårdstrafiken är ett evighetsproblem, som inga politiker lyckas lösa. Det enda man gör är att gräla på varandra. Förr i världen utgjordes förbindelserna av mjölkbåtarna eller egna båtar. Sedan blev det trafik till Kökar och småningom bilfärjor till alla skärgårdskommuner.
För 40 år sedan hade man ett nybyggnadsprogram, sedan hände inte mycket innan Skarven byggdes. Tyvärr blev den den mest bränsleslukande färjan av alla.
För tio år sedan lämnade Ålands Teknikkluster en rapport till landskapsregeringen, kallad Miljövänliga bränslen på Åland. Där lyftes eldrift fram som bästa sättet att både minska kostnaderna och göra trafiken miljö- och klimatvänlig.
Framförallt visade rapporten att linfärjorna var mycket lämpliga att elektrifiera med stor besparingspotential. Inget har hänt, jo landskapsregeringen har anlitat Green City Ferries som konsult och fått samma svar! Konsulten har också föreslagit elbilspool på Kökar.
I Teknikklustrets rapport föreslogs också bilpooler. Ingen regering har gjort något. Nu har landskapsregeringen betalat för att få samma förslag man fick för tio år sedan, skäms!
Regeringen Sjögren skulle förstöra miljön vid Degerby med kortruttsprojektet och lägga enorma summor på infrastruktur på land samtidigt som färjorna bara blev äldre. Ålands natur och miljö presenterade 2017 motförslaget Snabbrutten med förslag på nya miljövänliga elfärjor inklusive kalkyler och tidtabeller, som visade på stora inbesparingar och kapacitetsökningar. Naturligtvis avvisades förslaget av politikerna, som inte vill veta av engagemang och medverkan från undersåtarna.
Genom den smarta låt gå-politiken har kostnaderna rusat i höjden med höga bränslepriser och en mängd haverier på de gamla färjorna. Samtidigt får företagarna i skärgården allt svårare att bedriva verksamhet.
Landskapsregeringens framsynta drag att köpa in en gammal dieselfärja från Norge i december 2021 har väl ännu inte gett något resultat, Ådan har bara varit i tillfällig trafik hittills, mer än två år efter köpet. Den var billig men vad kostade ombyggnaderna? Prislappen för trafiken skulle också må bra om kostnaderna för Högskolans utbildningsfartyg Mikael Sars inte gömdes där.
Idéerna om en tunnel till Föglö visar bristande verklighetsförankring och okunskap. Skarven kostar i dag cirka tre miljoner euro per år.
Bara kapitalkostnaderna för en tunnel överstiger med råge den summan. 100 miljoner med tre procents ränta och 40 års avbetalning blir 4,33 miljoner per år.
En tunnel har också löpande kostnader. Elförbrukningen för pumpar, ventilation och belysning är betydande, i samma storleksordning som elförbrukningen för en färja! Med några tiotal års mellanrum krävs en storrenovering av tunneln. Det spruckna berget under Föglöfjärden gör ett tunnelbygge svårt och dyrt.
En enkelfilig tunnel med trafik växelvis betyder i praktiken en ”avgång” per timme i vardera riktningen, inte bättre än färjan och ingen möjlighet till räddningsinsatser vid en olycka. Och fortfarande behövs det färjor och de gamla måste bytas ut! Konsekvensanalys är något man undviker inom politiken.
Landskapsregeringen missade chansen att beställa färjor när räntan var låg. Nybyggen blir dyrare nu men fortfarande innebär nya elfärjor stora inbesparingar på driften.
Elfärjor är möjliga i hela skärgården med dagens batteriteknik. Färjor innebär arbetstillfällen för ålänningar, en tunnel gör det inte. Och glöm vätgas och bränsleceller för framdrivningen, direkt eldrift är enklast och billigast.
Plocka fram de undangömda rapporterna och läs på, landskapsregeringen behöver inte betala fler konsulter.
Jan Grönstrand
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
