”Fågel i gjutjärnsgryta är gott”
I polishuset i Mariehamn hittar vi Kristian Eriksson som, till Nyans reporters stora glädje, självmant genast erbjuder sig att bli dagens ålänning.
– Jag jobbar här på krimmen, på narkotikaavdelningen. Jag har varit här sedan 1989.
Hur trivs du med jobbet?
– Bra. Det är ett omväxlande jobb. Och det är ett bra syfte att bekämpa narkotika.
Hur bedömer du utvecklingen på Åland, ökar narkotikan?
– Just nu ser det faktiskt inte så bra ut.
Ni har med andra ord mycket jobb? Hinner ni med allt?
– Det räcker nog till men vi hinner med det akuta. Och dessutom jobbar ju alla inom krimmen om det behövs, det är inte bara vi inom narkotikagruppen.
Är det ett arbete som du tar med dig hem?
– Nej
Då blir min följdfråga naturligtvis vad du gör på fritiden…
– Jag jagar och fiskar. Jag jagar allt men det blir väl mest rådjur, hare och älg. Och sik är det jag fiskar helst.
Var jagar du?
– I Jomala och i Saltvik och älg i Vörå i Österbotten.
Och var bor du?
– I Jomala, Önningeby.
Brukar du själv laga maten på allt vilt som du fäller och fisken som du fångar?
– Det händer väl men det är nog mest min sambo, Kristina Lönnroth, som gör det.
Vad blir godast.
– Fågel som får puttra länge i en gjutjärnsgryta är gott!
Har du andra fritidsintressen också?
– Nej, jag hinner inte med så mycket mera då jag är ledig.
Vem vill du hälsa till?
– Till min son Viktor som är 11 år.
