Det är inte lätt att göra rätt här i världen. Nu har en forskare kommit fram till att vi som bor ensamma belastar miljön oproportionerligt: bortskämda prinsessor som vi är som tycker oss ha rätt till ett eget kylskåp och en egen tvättmaskin, utan hänsyn till koldioxidutsläppen.
Det är en Tullia Jack vid Lunds universitet som forskar i vad individer kan göra för att bidra till minskade utsläpp. (Säkert en hel del, men jag hoppas hon har kollegor som samtidigt studerar vad tech-, olje-, kemi- och försvarsjättarna har för sig). Eftersom Norden har en så hög andel ensamhushåll – nästan hälften – så har hon djupintervjuat 23 ensamboende i Danmark för att reda ut varför de bor för sig själva i stället för med andra. Svaren varierar förstås, men orsaken är ofta typ ”det bara blev så”, snarare än en aktiv ovilja att dela bostad med andra.
”Många av de som jag intervjuade ville gärna bo med någon annan, gärna en kärlekspartner men även kompisar eller i kollektivboende,” säger hon till sidan forskning.se.
Hennes intervjupersoner var i olika åldrar och livssituationer: några var nyinflyttade till en stad, en del hade utflugna barn, några hade aktivt valt att bo ensamma. De som kunde tänka sig att bo i någon form av kollektiv i stället för ensamma, med en partner eller i kärnfamilj kunde sällan förverkliga idén. Bostadsbeståndet är ju utformat för kärnfamiljer eller singlar, och systemet är inte anpassat för säg ett gäng kompisar som vill dela på ett hyreskontrakt eller banklån. Intervjupersonerna var också tveksamma till att bo i kollektiv eftersom man ansåg sig ha ”vuxit ifrån” det, och/eller på grund av risken för osämja och slitningar.
Inga överraskningar i detta, egentligen. Men allra minst överraskande var antagligen att manliga ensamboende var mer missnöjda än kvinnliga. De såg det som stigmatiserande. Bland de äldre kvinnorna, kanske med förhållanden bakom sig, fanns det många som absolut inte ville dela bostad med en partner igen. Deras erfarenheter av ojämn fördelning av hushållsarbetet avskräckte.
Jag förstår dem. Det är skönt att komma hem och bostaden är precis som du lämnade den, du kan stänga av radarn, laga vad du vill till middag, lyssna på vilken musik du vill och läsa en bok utan att någon tycker att du ser ut att behöva sysselsättas.
Om det krävs så föredrar jag att betala klimatkompensation än att dela min brödrost med någon.
