Vidskeplighet är ett ganska roligt fenomen. Jag är inte särskilt vidskeplig, men känner många som tror på dessa små tur- och otursritualer. Å ena sidan kan jag se hur vidskepelser kan förse människor med någon slags trygghet eller spänning, å andra sidan känns det väldigt jobbigt om man på riktigt tror att man kommer ha sju års olycka om man råkar krossa en spegel. Jag tänker inte sitta här och påstå att vidskepelser inte kan stämma, men däremot tror jag att mycket är mentalt, så om någon väljer att tro på sju års olycka kommer de förmodligen uppleva det.
Jag önskar ibland att jag var vidskeplig. När jag säger det menar jag att det hade varit otroligt om alla ens önskningar man gjort vid ett stjärnfall slog in, men de har de dessvärre inte gjort. Däremot tror jag på vissa vidskepelser, till exempel tar jag alltid i trä för att undvika otur när jag har sagt något positivt. Men det går nästan på automatik, oavsett om jag tror på det eller inte.
Vissa av dessa ritualer känns dock lite överdrivna, som att du ska behöva kasta salt över vänster axel om du råkat spilla salt, annars kommer något dåligt hända. Då vill jag även poängtera hur svårt det är att inte spilla salt. En annan som är rent utav fånig är fredagen den trettonde, man kan väl inte vara rädd varje gång datumet råkar infalla?
Häromdagen bajsade en fiskmås på mitt huvud, rakt i håret. Det här tyckte jag var himla jobbigt eftersom fiskmåsar är det äckligaste jag vet. Den passade även på att bajsa på all min mat, tack för det! Poängen med det här är att om jag vore en vidskeplig person så hade jag varit lite glad över det här, eftersom att bli påbajsad av en fågel ska ge lycka och ekonomisk framgång. Det är såklart en fin tanke, och ett bra sätt att vända något negativt till något positivt.
Men om vi verkligen ska kolla på faktan i min situation; här är jag, traumatiserad, lika fattig, och sörjer min påbajsade mat.
