DELA

EU stöder de små

På rikssidan, inte så förfärligt långt från mina hemtrakter, är det ett rysligt rabalder för att Helsingfors vill breda ut sig över en grannkommun. Man vill ha mera mark att bygga bostäder på. Grannkommunen rasar. Och nu kommer EU till hjälp.
EU påstår nämligen att Helsingfors med omnejd är för glesbebyggt.
Om man låter bosättning breda ut sig som öar bland skog och åkrar så går det åt mera energi och man måste åka längre vägar för att komma till jobbet, butiken, Medis och annat som folk besöker regelbundet.
Helsingfors måste byggas tätare. Det vill säga raka motsatsen till vad helsingforsarna själva vill. En stor del av dem är inflyttade från de stora skogarna och vill fortsätta bo så, fast mitt i stan. Nästan.
Klart det blir fel. Så nu rycker EU ut till den svagares försvar. För om Helsingfors skall byggas tätare så behöver man inte Sibbo.

Resonemanget rör inte bara Helsingfors, även om det är sämst ordnat där med tätheten. I hela Europa har städerna brett ut sig mer än de har vuxit i invånarantal, allt beroende på att folk inte vill bo tätt inpå varann. Så har vi trott, men nu får vi tänka om. På ett tätare sätt.
Tänk på Mariehamn. Trädgårdsstad. Stora tomter. Gräsmattor och träd på tomterna.
Så fel!
Inga hus högre än tre våningar, sades det. Ännu mera fel!
Så småningom kom det försiktiga antydningar om att man kunde förtäta i innerstan. Det lät nästan som ett helgerån, men nu vet vi att det var precis rätt. Och faktum är att det dyker upp hus ur grönskan, för bara någon dag sedan såg jag ett nytt mellan Torggatan och Ålandsvägen. Det var nästan som om det hade vuxit upp under natten.
Några sådana hus till och Mariehamn tar tätplatsen bland täta städer, om inte i Europa så åtminstone i Finland. Och det kan staden inte få förstöra med att annektera Nåtö och Järsö. Dessutom skulle det bli bara bekymmer. Om området införlivas så måste det tätbebyggas och det blir en ryslig trafik in till centrum längs Ålandsvägen. Guppet klarar det inte.

Jag kan rapportera att bilisterna på Skillnadsgatan nu har slutat bry sig om stoppskylten. Eftersom allt ändå går så rysligt långsamt så kör de gladeligen ut i korsningen. Om det mot förmodan händer någonting så händer det ju ändå nästan ingenting eftersom det går så långsamt.
Utom häromdagen när jag var litet stressad och tänkte på annat och körde som vanligt. 50 körde jag upp över kanten och ner på andra sidan. Och guppet märktes nästan inte alls! Men det vågar jag inte berätta, för då blir det kaos.
Men guppkattorna var fina, de hade gärna fått vara kvar.