I ett samhälle där vi har rätten att uttrycka oss friare än någonsin förr, varför har inte våra hus samma rätt? Arkitektur är en av de viktigaste estetiska aspekterna i ett samhälle. På Åland har vi genom tiderna haft en bred variation av byggnader med allt från präktiga badhusvillor till fyrkanter – som nästan alla av våra nuvarande myndighetsbyggnader. Jag som inte är en utbildad arkitekt riskerar ju förstås att missa viktiga aspekter vad gäller dessa byggnaders form och funktion. Men kan jag tycka till ändå? Absolut! Och det är inte bara jag som gör det.
När det gäller offent-liga byggnader kan jag förstå att det i viss mån är en kostnadsfråga. Grå fyrkanter i cement är förstås billigare och enklare att bygga än en präktig flervåningsbyggnad i jugendstil. Och kanske är det svårare att få sekelskiftsbyggnader att passa i en stadsmiljö där det redan finns massor med betonglådor. Men jag och många av mina kamrater är överens – våra städer och tätorter skulle se så mycket vackrare ut om husen som prydde dem byggdes enligt en annan arkitekturstil.
Betonglådor har aldrig varit spännande. När kommer våra arkitekter att tävla om finaste bygganden igen, istället för att modernismen och ekonomin är i fokus? Vi kunde utan tvekan med den utveckling inom byggmaterial och teknologi bygga finare hus än vi gör i nuläget, med samma prislapp. Är total minimalism målet på bekostnad av skönhet, karaktär och livsenergi? Och hur långt är vi villiga att gå för att bara passa in – vara en i mängden – även när det gäller våra hus?
Dessutom riskerar vi att tråka ut ambitiösa unga arkitekter om vi fortsätter på det här viset. Jag inser förstås att inte alla är intresserade av historiska arkitekturstilar, det är lite nischat, men jag tror ändå att de flesta av oss kan uppskatta skönheten i lite livligare arkitektur. Så då kanske inte vägen är så lång till drömvärlden där husen har lite krusiduller, pelare och varelser på fasaden – där vi kan måla hus i orange, ljusblå och djupgrönt igen. En drömvärld som också innehåller målade vinrankor och blommor på husen mitt i stan, mellan parkbänkar, grusgångar och träd.
