Göran Grannas kammade hem sitt första individuella guld i årets finländska sommarmästerskap i skogsfärdighet. Tävlingen består av såväl orientering som uträkningar av skogsbestånd och -värde, vilket kräver både kondition och en hel del huvudräkning.
Göran Grannas har tävlat i skogsfärdighet sedan 1980-talet. Denna gång hölls mästerskapet, som arrangeras av Finlands skogsidrottsförbund, den 2 och 3 oktober i fastländska Pemar. Trots en lång tävlingskarriär var det i fredagens sprint som Grannas kammade hem sitt första individuella guld – med de rekordhöga poängen 245 av 250 möjliga.
– Jag hade en riktigt lyckad dag, säger han när Nyan träffar honom och medtävlande Kennet Berndtsson veckan efter tävlingarna.
Denna gång deltog de som enda ålänningar, men de ingår i riksföreningen Humu som består av tävlande från Åland, Åboland och Nyland. Bara i den gruppen finns flera tidigare mästare.
– Det var hårt motstånd, säger Grannas.
Huvudräkning som gäller
Fredagens sprinttävling, som Grannas vann, består av två moment – värdering och orientering. Förutom att löpa en orienteringsbana på 2,2 kilometer ska de tävlande också beräkna uppgifter om skogen. Det innebär bland annat ålder på trädbeståndet, trädslagsprocenten, antal stammar, totalvolym och medeldiameter och -höjd på stammarna. Alla svar ges per hektar.
I sprinttävlingen görs allt detta utan tabeller och mätredskap – det är ögonmått och huvudräkning som gäller. Idealtiden för målgång är knappa 32 minuter och Grannas klarade utmaningen med bravur. Måltiden blev dryga 34 minuter och poängen alltså så gott som fulltaliga.
– Det känns lite overkligt, säger han om prestationen.
Eftersom det handlar om små siffermarginaler på svarspappret menar han att det fanns lite tur med i spelet också.
– Fast man står länge och tittar eller gör mycket mätningar så blir man alltid att fundera, är det den eller den rutan. Det ska vara stolpe in.
Hjälper i jobbet
Kennet Berndtsson tävlade inte i den allmänna klassen som Grannas, utan i uppgiftsklassen som enbart består av ett värderingsmoment. Denna gång blev det inga medaljer för hans del, men han säger att deltagandet tillför mycket i hans vardagliga arbete som vd för SkogAx.
– Det snabbar upp mitt jobb jättemycket, säger han.
– Och man träffar många kollegor och knyter bekantskaper som man har nytta av. Och så får man alltid tips och idéer.
Göran Grannas är numera pensionär, men har tidigare arbetat som bland annat skogsbruksplanerare.
– Då gick man runt och ritade kartor och värderade skogsbruksplanerna. Genom att delta i tävlingarna kunde man kalibrera sig, vilket man även hade nytta av i jobbet. Som en typ av fortbildning, säger han.
Mäter med relaskop
I lördagens normaltävling, där båda deltog i sina respektive klasser, blev det en bronspeng för Grannas del. I den tävlingen fick deltagarna bland annat använda ett relaskop som hjälpmedel i värderingen. Ett relaskop är en meterlång käpp som underlättar både volym- och höjdberäkningar.
– Man räknar hur många stammar som ryms i öppningen och då får man grundytan. Sedan sätter man upp den och syftar mot toppen och roten på träden och stegar fram. Då får man höjden, förklarar Grannas.
– Det är helt matematiskt, säger Berndtsson och fortsätter:
– På öppningen på relaskopet är förhållandet 1:50. Tar du ett träd som precis fyller den och stegar till tio meter, så vet du att det är 20 centimeter grovt.
Till fots och på skidor
Vinter- och sommarmästerskapen i skogsfärdighet har ordnats sedan 1947 respektive 1948. Tävlingsplatsen varierar från år till år och det gör även typen av skog. På sommaren tävlar man till fots och på vintern är det skidåkning som gäller. Tävlingsmomenten är dock desamma.
– I fjol tävlade vi i Helsingsfors, då var det vår förening som arrangerade. Året innan var vi i Österbotten och i vintras var vi uppe i Uleåborg, säger Grannas.
Enligt dem är den största utmaningen skog med mycket underväxt.
– Du har fullt med sly och ser inte stammarna, men vi ska ju ändå kunna värdera det. Samma sak när man ska värdera medeldiameter om det är jättemånga grova stammar och sedan massor med tiocentare under. Alla räknas ju ihop, så du ska vara rätt skärpt, säger Berndtsson.
På Åland har mästerskapet inte arrangerats sedan 1982, men varje år hålls en mindre tävling helgen innan lilla jul dit också deltagare från fastlandet brukar komma. Även där är det orientering och värdering som gäller.
– Den som vinner tävlingen får äran att arrangera nästa års tävling. Om en fastlänning vinner blir det bästa ålänning, för att det ska vara kvar på Åland, säger Berndtsson.
Att det någon gång ska bli ett nytt mästerskap på Åland är inte heller uteslutet, men det kräver mycket jobb.
– Men det finns intresse för att komma hit, det gör det, säger Grannas.
