Lögn, säger dråpåtalad
– Ingen av oss har dödat mannen eller slängt ut honom genom fönstret. Det är en lögn att det skulle ha gått till så.
Det sa den yngre av de två dråpåtalade männen när han hördes i tingsrätten i går.
I går kunde huvudförhandlingen inledas utan problem. För en vecka sedan skulle rättegången hållas, men måste då skjutas upp eftersom den äldre av de två åtalade – 56-åringen – samma morgon hade tagit tillbaka sitt medgivande.
Rättegången är omfattande. Tolv vittnen, de flesta kallade av åklagaren Jens-Erik Budd, ska höras. En del vittnade i går. Rättegången fortsätter i dag onsdag med fler vittnesförhör.
Enbart genomgången av bevisningen tog hela förmiddagen under den första rättegångsdagen. Offrets närmaste anhöriga, barn, syskon och svägerska, yrkar alla på 10.000 euro var för det lidande de utsatts för.
1 juli i fjol
Dödsfallet ägde rum i Lemland Söderby den 1 juli i fjol. Offret, 75-årige Henrik Gerkman, hittades vid 22-tiden på kvällen på stentrappan nedanför den lägenhet på andra våningen där tre män hållit till under dagen.
Enligt de rättmedicinska utlåtanden som lämnats in till rätten hade 75-åringen dött av den misshandel han utsattes för i lägenheten. Han var därför, löd åklagarens slutsats, sannolikt redan död när han lämpades ut genom fönstret senare på kvällen.
56-åringen bodde i lägenheten. 75-åringen bodde i Sveagården i närheten. 36-åringen kom på besök från fastlandet. De drack sprit och öl och blev berusade framåt kvällen.
56-åringen hade uppenbara svårigheter att få ihop sin berättelse. Rätt hårt trängd av åklagaren sa han så här:
– Det blev lite oredigt på kvällskvisten och vi började munhuggas. Sen började misshandeln vid sextiden på kvällen.
Hoppade själv ut
56-åringen berättade att han och 35-åringen slagit upprepade gånger mot 75-åringens huvud. Blod hade flutit.
– Jag minns inte vad vi var arga på honom för. Vi gick ut och lämnade honom ensam i soffan, och när vi kom tillbaka var han inte där.
56-åringens tro var att mannen själv hade hoppat ut genom fönstret eftersom dörren var stängd utifrån.
– Sen gick jag ut och såg honom ligga där på trappan. Jag försökte ringa efter ambulans, men telefonen fungerade inte så jag gick upp igen och la mig för att sova.
Var det alltså inte så att 35-åringen släpade 75-åringen till fönstret och att du hjälpte till med att kasta ut honom, ville åklagaren veta.
– Jag sa så i polisförhöret därför att jag fick den bilden. Det var naturligt för mig som jag såg det. Men 35-åringen såg det ju inte så.
”Det var därför”
Var det därför du tog tillbaka, undrade åklagaren.
– Han har ju berättat. Ja, det var därför.
Åklagaren läste ur de två förhör där 56-åringen medgett händelseförloppet: ”35-åringen sa: ska vi kasta ut honom genom fönstret? Han tog grepp under 75-åringens armar och förde honom mot fönstret. Jag hjälpte till och lyfte upp hans ben.”
56-åringen har berättat detaljerat i den rekonstruktion, inspelad på video, om hur det hela ska ha gått till. Filmen visades i rätten.
35-åringen medgav att han slagit 75-åringen och skurit sönder hans kläder med en morakniv, men gav i övrigt en bild av sig och sitt handlande som en hjälpsam vän som torkat blod ur kamratens ansikte efter slagen och lagat mat åt honom.
– Vi två gick ut, och när vi kom tillbaka vid tiotiden på kvällen var 75-åringen inte där. Han levde när vi gick ut. Sen hörde och såg vi ambulans och polis och sen kom dom upp och satte handklovar på mig, berättade han.
”Har inte dödat”
– Jag har inte dödat 75-åringen och jag har inte sagt åt 56-åringen att vi slänger ut honom genom fönstret. Ingen av oss har dödat honom eller slängt ut honom.
Åklagaren påminde om att rättsläkaren angett tidpunkten för dödsfallet till cirka 19.30 på kvällen och ville veta varför 35-åringen säger att 75-åringen levde klockan 22.
– Han levde, var det enda svaret.
