Internationellt i Saltvik när ungdomar har läger
Ett internationellt ungdomsläger hålls just nu på Åland, och sexton ungdomar ifrån olika länder och kontinenter har anlänt till Åland för att tillbringa två händelserika veckor här. Som arrangör står Lions på Åland.
Hemma hos Carola och Patrik Larsson i Saltvik är det just nu full ruljans. I fredags plockade de upp fyra ungdomar på flygfältet i Jomala, för att låta dessa husera hos sig i en vecka framåt.
Det är en internationell skara; Betül Yildirimcan från Turkiet, danska Caroline Steiner, Annica Clemens från Tyskland och italienaren Carlo Alberto Gaggioli. De är alla mellan 18 och 20 år gamla och öppna och pratsamma.
Vi kommer mitt i lunchbestyren. Det är uppdukat för våfflor med grädde och jordgubbssylt.
– Vi borde ju haft färska jordgubbar, säger Carola, men det har varit så regnigt…
Våfflorna tycks gå hem ändå och de äter alla med god aptit medan de, mellan tuggorna, försöker svara på min fråga om vad som egentligen är syftet med lägret.
– Meningen är att skapa band och knyta kontakter mellan ungdomar över nationsgränserna, säger Carlo.
– Det är förstås också ett sätt att få ungdomar att komma i kontakt med en främmande kultur och lära sig dess seder och bruk, skjuter Caroline in.
Aktiviteter
Carola och Patrik säger att de är väldigt nöjda över att ha tagit emot så många ungdomar.
– De verkar komma bra överens och stämningen är på topp. Det är förmodligen roligare att bo ett litet gäng tillsammans, istället för att vara helt själv hos en främmande familj, säger Patrik.
Carola håller med:
– När de är flera får de välja själva hur pass mycket aktiviteter de vill följa med på. Det finns inget spikat program, utan det är upp till var och en av värdfamiljerna att underhålla sina gäster. Det enda officiella mötet är egentligen i kväll (läs: tisdag), på Pommern, då vi kommer att träffa de andra lägerdeltagarna.
Trots valfriheten märks det att de hunnit med en hel del: De har klättrat upp för Orrdalsklint, plockat blåbär, lekt med lillkillen i familjen, besökt en marknad i Geta och dessutom åkt till Lemland på kanalkalas.
Utöver detta så har det blivit två båtutflykter, varav den ena förde dem till Pommern, och därefter till Rockoff. I måndags kväll badade de vildmarksbad i tre timmar – det var vad som krävdes för att få Carlo och Betül att doppa sig i ett, i alla fall med turkisk- italienska mått mätt, oerhört kallt vatten.
Lärorikt
Vad tror de att krävs av en person för att åka på ett läger som detta? Annica svarar:
– En öppensinnad och fri inställning. Man ska våga testa nya saker och inte vara rädd för att bjuda på sig själv.
Nästa vecka kommer de att tillbringa på Ålands naturbruksskola tillsammans med de övriga ungdomarna, något de ser fram emot mycket. Därefter väntar ytterligare en vecka i riket, hos andra värdfamiljer.
Vad har de lärt sig av detta? De nickar alla instämmande.
– Man lär sig att bryta upp gamla vanor och tänka nytt. Det handlar om att ge och ta av varandra, säger Carlo.
Annica håller med och säger att det är en viktig erfarenhet, och att man får en chans att känna sig fri och oberoende. Dütel tillägger att det har gett henne större självförtroende.
Dessutom är alla nöjda över att ha fått möjlighet att besöka Finland, då det kanske inte skulle dykt upp så många tillfällen, eller orsaker, att resa hit annars. De uppskattar den åländska naturen, för att den är annorlunda och väldigt vacker, och menar att det är ett privilegium att få bo så nära havet. Att komma i kontakt med många olika språk finner de också givande. På Carolas begäran utbrister de därefter i ett enstämmigt:
– GRÖT.
Kulturmix
Sedan de avslutat sin våffellunch börjar de genast bulla upp delikatesser på en bricka; salami, tyska småkakor, Turkish Delight, dansk chokladkola, italiensk sardinost… Betül ställer sig för att koka turkiskt kaffe, som vi sedan blir serverade i pyttesmå , mönstrade koppar. Det är simmigt, rykande varmt och starkt.
Vi smuttar på drycken, tuggar sega kolan och äter mer och mer sardinost. Då vi har en liten skvätt kvar av kaffet blir vi bedda att lägga fatet ovanpå koppen och skaka runt lite.
Därefter vänds koppen upp och ner på fatet så att kaffesumpen rinner ut. Ett mönster bildas. Betül böjer sig fram för att tyda tecknen. Hon kan nämligen se in i framtiden.
