Hur kom ni på namnet Åland!?
Hallå där Michael Hancock, en av medlemmarna i det nya bandet Åland! som man kunnat höra i Sveriges radios P3 och P4 med låten Lucinda.
– Som alla klassiska bra band så kom namnet direkt. Vi blev aldrig att fundera på ifall vi skulle ha ett namn som Guldmunken eller Göta fisk utan det bara kom till oss. Det är lite av en hyllning till vårt nya fosterland, dessutom är det rätt exotiskt i Sverige och på Åland hoppas vi folk är nöjda över det.
Vilka är ni i bandet?
– Det är jag, Robert Zetterqvist, Krille Karlå och min fru Eva-Jo Hancock. Sen har vi gäng omkring oss som vi arbetar med till exempel Andreas Dienert, Åke Hillar och bandet Skrå.
Hur länge har ni spelat tillsammans?
– Vi har spelat tillsammans i lite olika konstilationer. Jag och Robban har spelat tillsammans ett par år och Krille kom med under förra året. Krille är ett mirakel på klaviaturer. Det går att säga åt honom att spela något och det blir otroligt bra, problemet är bara att om man ber honom spela det igen så kommer han inte ihåg hur han gjorde.
Hur känns det att er låt har spelats på P3 och P4?
– Eftersom jag varit med i branschen ett tag så har jag några vänner där som har hjälpt oss att få den spelad. Jag vill därför inte göra så stor grej av det men visst är det kul.
Hurdan musikstil har ni?
– Den frågan får kommer alltid men det är svårt att säga. Vi spelar lite dragspel, piano och orgel. Det går inte riktigt att förklara men lite humor tycker jag om att ha med.
Vad är storyn bakom låten Lucinda?
– Eftersom att jag har ett förfluttet som författare till tv-serier, såpoperor och som vanlig författare så blir det lätt att jag skriver låtar som små berättelser. Det är otroligt givande att skriva på detta sätt och man blir att fundera över personerna i låten. Men just den här låten handlar om en ung tjej som jobbar på ett kafé och är förälskad i kungen. Hon blir så besatt av tidningarna och vad som skrivs om honom där att hon struntar i alla gästerna på kaféet, detta gör att jaget i sången känns sårad.
