Tingsrätten har dömt en kvinna till villkorligt fängelse för grov bevisförvanskning. Detta eftersom hon i ett tidigare rättegångsärende lämnat in en förfalskad handling som var en ”betydande del av bevisningen” bakom den dom som då föll.
Fängelsedomen mot kvinnan grundar sig på ett domslut från 2023, där en man stämde sin tidigare arbetsgivare för felaktig uppsägning och utebliven lön från sin arbetsplats. I domen utgjorde en kopia av uppsägningsavtalet, inlämnat av den nu dömda kvinnan och tillika arbetsgivaren, en stor del av bevisningen mot mannens yrkande. Tingsrätten gick då på kvinnans linje och förkastade yrkandet med undantag av att mannen skulle erhålla vissa mindre belopp obetalda lönefordringar.
Senare väcktes nytt åtal mot kvinnan, där samma målsägande yrkade att uppsägningsavtalet var förfalskat. Mannen hävdar att han inte haft något möte med sin arbetsgivare det datum som i handlingen anges vara uppsägningstillfället och att han inte skrivit under den. Han uppger även att kvinnan hade tillgång till hans underskrift eftersom han tidigare lämnat in signerade kvitton. Enligt kvinnans utsago undertecknade båda parter uppsägningsavtalet det angivna datumet och under den tidigare rättsprocessen skannade hon in detta avtal till datorn för att lämna in till tingsrätten.
Separata bilder
Enligt den dom som nu fallit i förvanskningsärendet har kvinnan förfalskat handlingen. Baserat på bevisning som filens metadata och utformning bedömer tingsrätten att den inte skapats på det sätt som kvinna uppgivit. Bland annat konstateras att en underskrift är avskuren i nedre kanten samt att ett sträck löper ovanpå själva underskriften. Efter en granskning och bearbetning av filen görs bedömningen att parternas underskrifter i avtalet utgörs av separata bilder. Kvinnan har bestridit sakkunnigutlåtandet, men inte närmare kunnat förklara de motstridigheter som konstaterats.
Tingsrätten bedömer att kvinnan i syfte att skada målsägande ekonomiskt och försämra hans ”processuella ställning” förvanskat en handling som utgjort ett synnerligen viktigt bevis i ett rättsärende. Man konstaterar att brottet inte begåtts ”särskilt planmässigt” eftersom förvanskningen inte gjorts på vad som bedöms vara ett övertygande sätt, utan förvanskningen ”framstår närmast som en slags panikåtgärd”.
Kvinnan döms till villkorligt fängelse i sju månader för grov bevisförvanskning. Hon åläggs även att till staten betala brottsofferavgift om 80 euro och kostnaderna för bevisningen om 444,50 euro. Kvinnan ska även betala målsägandes rättegångskostnader om 13 105,03 euro jämte dröjsmålsränta.
