– Pilgrimsvandring är till ett heligt mål, vilket skiljer det från vanlig vandring.
Det säger Nina Granvik som deltar i den årliga vandringen på S:t Olofsdagen med målgång i Sjöfararkapellet i Lemböte.
Prästen Maria Widén har hand om pilgrimsmässan som hör till årets vandring.
– Vandringen är ett projekt här på Åland som heter kyrkvandring på Åland. Det är inne på sitt åttonde år och vi vandrar då till alla kyrkor på Åland.
Själv började hon vandra för 18 år sedan.
– Till Franciskusfesterna på Åland. Jag jobbade med det i församlingen och hade även pilgrimsvandringar ut i Europa.
Projektet är helt ideellt och har olika voluntärer som är ansvariga.
Cirka 10 personer
Maria Widéns man, Olof Widén är ansvarig för dagens vandring. Ålands prosteri är i grunden arrangör, men det är voluntärer som jobbar med vandringarna.
– Jag har vandrat i det här kyrkvandringsprojektet sedan det började, ungefär 10 år sedan. Idéen var att vi skulle vandra till varje av de 16 kyrkor som finns på Åland.
Han berättar om tidigare vandringar längs S:t Olofsleden.
– Vi har gått en liknande färd, fast andra vägen mitt i vintern. Vi startade i Lemböte när det ännu var mörkt – med pannlampor – vi gick Lemlandsleden till S:t Birgitta (Lemlands Kyrka, reds. anm.) och höll en annandagsmässa när vi kom fram.
– Vi samlas i slutet av året och bestämmer nästa års vandringar. Ursprungligen började vi med 16 per år, men det blir kring 10 stycken vandringar per år.
Vad vill ni uppnå med vandringarna?
– Det är ju en kulturell gärning, vi går till de åländska kyrkorna. Idéen är att det sker på en söndag och kombineras då med en högmässa, antingen så att vi går till eller startar med en högmässa. Vandringarna sker alltid på en söndag, utom denna som alltid sker den 29 juli på S:t Olofsdagen, säger Olof Widén.
Morot för flytt
En av dagens deltagare, Nina Granvik, flyttade till Åland från Helsingfors för två år sedan.
– De här vandringarna på Åland som Maria Widén ordnar så var faktiskt en morot för att flytta hit överhuvudtaget, säger Nina Granvik.
Nu ordnar Nina Granvik pilgrimsvandringen till Franciskusfesten på Kökar som alltid sker kring den 1 juli.
Medvandraren Eva Johansson uppskattar samtalen och stillheten i aktiviteten.
– Jag är inte med på alla vandringar men varje gång jag är med så är det jätteroligt. Man upplever så mycket, det är lite lågintensiv spänning över det. Det är väldigt bra medicin mot livsångest som jag tänker att vi ganska många drabbas av idag.
”Lugnt och fridfullt”
De som väljer att ansluta sig till vandringen behöver inte vara en del av något samfund eller förening.
– Man behövde inte ens anmäla sig, man bara kände för ”hur känner jag idag”, säger Jenny Jansson.
Jenny Jansson berättar att hon inte har vandrat mycket, men upptäckte vandringarna under Covid-19 pandemin.
– Jag gick på min första vandring och tyckte att det var väldigt trevligt – lugnt och fridfullt. De organiserade vandringarna är också ett bra sätt att lära sig en stig, så kan man själv gå dem själv eller med sin familj, säger Jenny Jansson.
Tips:
I Nya Åland tisdag 28.7 fanns ett stort reportage om S:t Olof, skriven av Kiki Alberius-Forsman.
