Årets Alandia Cup avslutades på onsdagen efter sex intensiva dagar av fotboll. Totalt deltog åtta åländska lag och tre av dem tog sig till semifinal och två till final. Nya Åland har pratat med ledare från samtliga lag om deras upplevelser av veckan. Dessutom har vi ställt frågan om hur resultatfokuserad en fotbollsturnering för barn egentligen bör vara.
Alandia Cups finaler avgjordes på onsdagen där IF Frams flicklag och pojklaget IFK Mariehamn vit, som slog ut Lemlands IF i semifinalen, fick se sig besegrade. Det var länge sedan så många åländska lag tog sig så långt i turneringen. En fråga som ofta dyker upp i pojk- och flickfotbollssammanhang är hur ledarna tänker kring speltid och laguttagningar. Är resultatet det viktigaste eller prioriterar man att alla spelare ska få spela lika mycket? Nya Åland ringde runt till ledare från samtliga åländska lag för att fråga hur de har tänkt kring dessa frågor samt hur de upplever att turneringen har varit.
Två lag men en grupp
IFK Mariehamns pojkar ställde upp med två lag i årets turnering. Truppen var för stor för ett lag men för liten för två kompletta lag, vilket löstes genom att låna in spelare från både äldre och yngre åldersgrupper. Båda lagen slutade tvåa i sina grupper men ett av dem, IFK vit, tog sig vidare till slutspelet och gick hela vägen till finalen.
Trots att lagen tävlade var för sig berättar lagledaren Ida Eriksson att spelarna sett sig som en och samma grupp under veckan.
– Det är samma förening och samma lag i grunden. De har varit duktiga på att heja på varandra under matcherna, säger hon.
Tränarstaben försökte dela upp spelarna så jämnt som möjligt och menar att lagen varit jämnstarka genom hela turneringen trots att ett av lagen tog sig till final. Ambitionen har också varit att ge alla spelare ungefär lika mycket speltid.
– Även i de tuffa matcherna har målsättningen varit att alla ska få ungefär lika många minuter, säger Ida Eriksson.
”Fotboll för alla”
Liknande tankar finns även hos Jomala IK:s två pojklag. Även där växte spelartruppen så pass mycket att föreningen till slut anmälde två lag.
När lagen skulle delas in valde ledarna att undvika en nivåindelning eller att själva värdera hur man delar upp lagen så jämnt som möjligt.
– Vi ville inte att det skulle bygga på ledarnas personliga bedömningar av vilka som är bäst. Därför utgick vi bland annat från närvaro på träningar och hur länge spelarna varit med i verksamheten utan avbrott, säger tränaren Jakob Erikslund.
Han är även tydlig med att resultaten inte varit det viktigaste under veckan. Trots att marginalerna ofta varit emot laget anser Jakob Erikslund att spelarna tagit stora steg i sin utveckling.
– Jag ser hellre en stark prestation i en förlust än en enkel 10–0-seger där vi inte gör saker ordentligt.
Föreningens motto ”fotboll för alla” har också präglat synen på speltid då JIK:s målsättning har varit att alla spelare ska få spela minst halva speltiden sett över hela turneringen.
Speltid och lagindelningar är frågor som ofta diskuteras inom barn- och ungdomsidrotten, inte minst bland föräldrar. Jakob Erikslund konstaterar att det är svårt att hitta lösningar som alla är nöjda med.
– Har man 22 barn har man också 44 föräldrar, och det är omöjligt att göra alla helt nöjda.
Olika förutsättningar
För Lemlands IF:s pojkar som har en mindre spelargrupp är varje spelare viktig för att få verksamheten att fungera.
Laget, som samarbetar med FC Åland, tog sig vidare från gruppspelet och åkte ut i semifinalen. När det gäller speltid försöker föreningen kombinera utveckling och tävling.
– I vanliga poolspel försöker vi fördela tiden så jämnt som möjligt, men i Alandia Cup spelar vi också för resultat och då får vissa spela mer än andra, säger tränaren Christian Haapamäki, samtidigt som han betonar att alla spelare är lika viktiga oavsett hur många minuter de får på planen.
Gemenskapen i fokus
IF Frams flickor fick se sig besegrade i finalen och tränaren Fredrik Björklund beskriver en vecka där fotbollen blandats med aktiviteter som minigolf, bowling och gemensamma måltider.
– Vi har haft roligt tillsammans och gjort mycket mellan matcherna. Det har varit långa men väldigt roliga dagar, säger han.
Han berättar att alla spelare i truppen har fått speltid och samtliga har fått starta minst en match under turneringen och att gemskapen i laget som redan var stark innan turneringen har blivit ännu starkare nu.
För IFK:s flickor, som har med spelare födda både 2015 och 2016, har fokus legat på att ge spelarna som är födda 2015 mest speltid och låta de som är födda 2016 vara med och samla erfarenhet inför kommande år, berättar tränaren Edward Furbacken.
JIK:s flickor lyfter i sin tur fram lagkänslan som en viktig del av framgången.
– Vi pratar mycket om att vinna och förlora tillsammans. När vi gör mål eller släpper in mål gör vi det som ett lag, säger tränaren Jocke Nyberg.
william.stenius@nyan.ax
Så gick det för de åländska lagen
Pojkar:
IFK Mariehamn vit, silver.
Lemlands IF, delat brons.
IFK Mariehamn grön, kom på andraplats i gruppen men gick inte vidare till slutspel.
Jomala IK vit, kom sist i sin grupp.
Jomala IK blå, kom på femteplats i sin grupp.
Flickor:
IF Fram, tog silver.
IFK Mariehamn, kom på fjärdeplats i sin grupp.
Jomala IK, åkte ut i kvartsfinal.
