Ur passionen föds framgång
Hur föds framgång?
Det är en fråga som sysselsätter allt från företagsledare till management-gurus och regeringsmedlemmar. Många tror sig ha svaret -och misslyckas skändligen med kopieringsprocessen. Det som funkade en gång kan bli katastrof i ett annat sammanhang.
Kanske är det med framgång som med det oerhört välsmakande åkerbäret. Det är allt mera sällsynt, svårt att hitta, svårt att plocka och närapå omöjligt att odla om man inte korsar det med andra arter.
Det enda man kan göra är att se till att förhållandena är de rätta och hoppas. Bäst det är så lyser det rött i dikesrenen.
På Åland har två små föreningar lyckats föda framgång av en helt osannolik dignitet.
Åland United tog hem ligaguldet, lilla IFK Mariehamn slutade på fjärde plats i Veikkausligan efter en strålande säsong. Frågan måste ställas; vad är det dessa organisationer gjort rätt för att lyckas så bra mot större och resursstarkare motståndare. Vem ska vi tacka för den fantastiska Ålands-reklam som våra fotbollslag och -proffs som Daja Sjölund och Jani Lyyski består Åland med?
Jag tror mig inte på långa vägar ha hela svaret, men en viktig del vet jag. Det är människorna. Idealisterna, eldsjälarna som brinner för det de gör. De lysande talangerna. De envisa arbetshästarna.
Väldigt sällan handlar framgång om att det fanns en företagskuvös eller en teori om hur man borde göra. Det är människor som älskar något, passionerat, och som driver och peppar varandra att jobba mera, att jobba bättre, att ta ett extra steg.
Åland United har nått toppen på en våg av idealism och kärlek till fotbollen som gjorde det möjligt att överbrygga gamla motsättningar och att samarbeta mot gemensamma mål. Inför nästa säsong står man inför en stor omställning, eller början av den. Det är dags att översätta den starka kärleken och idealismen till en struktur som kan överleva när idealisterna, som förr eller senare brinner slut, måste släppa taget.
Den övergången har IFK Mariehamn klarat av. Där har lösningen till stor del varit en professionalisering av de ideella krafter som gjorde framgången möjlig.
Det är fortfarande många av de ursprungliga kvar i fotbollsledningen, men nu med betalda heltidsjobb som gör det möjligt och rimligt att jobba med sin passion.
Det går heller inte att bortse från de enskilda lysande talangerna, de som på egen hand kan lyfta ett helt lag till en högre nivå. När sådana individer dyker upp måste det finnas en miljö som är generös nog att både stötta, släppa fram och ge ansvar.
I ett litet samhälle som Åland är det ofta den svåra biten, att tillåta någon att tro att man är något förmer, att känna igen begåvning och ge den vingar.
Idrotten är kanske bättre än någon annan del av samhället på att göra det. Om något ska sägas av en amatör om Pekka Lyyski som tränare, så är det att han gett sina pojkar både det stödet och en värme som fått många att gå vidare och utvecklas.
Se där, ytterligare en framgångsfaktor. Den goda ledaren, som både ger kramar och sparkar i aktern.
Ett framgångsrecept så gott som något, serverat alldeles gratis:
Kärlek, kärlek, kärlek.
Älska det du gör. Även om framgången uteblir så blir du lycklig.
Stort tack, Åland United och IFK Mariehamn. Ni gjorde det.
