Tuff prognos för regeringen
Den ekonomiska tillväxten kommer att vara måttfull under de närmaste åren. Det är huvudbudskapet i Finansministeriets ekonomiska översikt som publicerades i går.
Med tanke på det ambitiösa regeringsprogrammet – som bygger på fortsatt ekonomisk tillväxt – kan regeringssamarbetet bli väldigt utmanande eller till och med en flopp.
Den ekonomiska tillväxten i Finland väntas bli 1,6 procent i år. Nästa år väntas den bli 1,2 procent, för att sedan avta ytterligare år 2021, till 1,1 procent och sjunka under 1 procent under 2022–2023.
Enligt Finansministeriets överdirektör Mikko Spolander är den ekonomiska bilden ändå inte på något vis dyster, utan snarare en typisk utveckling för en mogen konjunkturcykel. Enligt honom är det normalt med en dämpning efter de senaste årens högkonjunktur. Till Svensk presstjänst preciserar han att man inte ser något spår av en recession, eller ens en lågkonjunktur. ”Men det är klart att när tillväxten mattas av så är det en tydlig risk, för förr eller senare kommer lågkonjunkturen”.
Till helhetsbilden hör att statsskulden snart kommer börja växa. Enligt finansrådet Marja Paavonen vid Finansministeriet riskerar landets statsskuld närma sig EU:s gräns på 60 procent av bnp år 2023.
Dessutom är förutsättningarna för utrikeshandeln sämre och situationen i världsekonomin allt mer utmanande. Finansministeriet listar de största globala och europeiska hoten: USA:s handelskrig som orsakar stor osäkerhet, följderna av en avtalslös brexit kan drabba den europeiska ekonomin hårt och en tredje riskfaktor är Italiens svajiga finanspolitik.
Finlands påverkansmöjligheter på de här frågorna är små, vi får gilla läget och anpassa oss så gott vi kan.
Avgörande för att få en ekonomisk balans är att sysselsättningsgraden stiger i den takt som regeringen avser. Målet är en sysselsättningsgrad på 75 procent. Det här kräver strukturella reformer som ökar både utbudet och efterfrågan på arbetskraft.
Enligt finansministeriet krävs en rad saker. Arbetsmarknadsorganisationerna måste komma överens om effektiva och tillräckliga åtgärder för att öka matchningseffektiviteten på arbetsmarknaden – efterfrågan och utbud måste mötas bättre. Den strukturella arbetslösheten måste minska och en större andel av befolkningen som står utanför arbetsmarknaden måste aktiveras till jobb. För att förbättra de offentliga finanserna måste fler jobb skapas inom den privata sektorn. Arbetsproduktiviteten borde öka snabbare.
Listan är diger och utmanande, men det finns få alternativ. Att tillräckligt många i samhället arbetar och genererar skattepengar är avgörande för ett ekonomiskt hållbart samhälle.
Hur ska man förhålla sig till översikten? Ja, det beror väl på ens politiska hemvist i kombination med ens hållning till det berömda glaset – huruvida det är halvfullt eller halvtomt. Var och en får själv välja förhållningssätt.
Viktigt i sammanhanget är att komma ihåg att det här enbart är en översikt, en prognos. Facit har vi först senare. För regeringsperioden kan prognosen ändå spela roll för både samarbetsviljan och effektiviteten. Saktar ekonomin in blir klimatet mellan regeringspartierna sannolikt kärvare och tonen hårdare. Risken för politisk kohandel och oginhet ökar eftersom allas drömmar, önskemål och målsättningar inte kommer att kunna uppfyllas.
För Ålands del är regeringsprogrammet i första hand en vinst på det ideologiska planet. Attityden till Åland, självstyrelsen och det svenska språket är en helt annan i det här regeringsprogrammet än i det som gällde under den förra mandatperioden. På det viset finns det betydligt bättre förutsättningar för att den här perioden ska bli mer framgångsrik för Ålands del än under den förra.
Samtidigt påverkas Åland av hur ekonomin utvecklar sig i Finland. Det handlar inte bara om att Ålands ekonomi hänger ihop med Finlands ekonomi, utan också om möjligheterna att utveckla Ålands självstyrelse. Det mest konkreta och närmast förestående är höjningen av grundfinansieringen – den diskussionen blir tuffare om det ser mörkare ut ekonomiskt.
