Strömavbrottet visade behovet av Finlandskabeln
Onsdagens stora strömavbrott visar behovet av Finlandskabeln.
Mitt i ett intressant telefonsamtal kom det, strömavbrottet. Klicket i luren föregick med några tiondelar av en sekund den stora mörkläggningen här i huset. Man kan gissa att det såg likadant ut på många arbetsplatser och i många hem på Åland vid samma tid.
Sverigekabeln var urkopplad och en av maskinerna som ska ersätta den västliga uppkopplingen brakade samman och drog med sig de andra två. Mörker.
I stället för försommarkommers och inför-semestern-stress: stiltje.
Det stora strömavbrottet som under över en timme slog ut stora delar av Åland visar på två saker: att vi är sårbara för elavbrott. Och att Finlandskabeln behövs.
Många har haft åsikter om Finlandskabeln i allmänhet och dess prislapp i synnerhet. Onödigt och dyrt, har varit de främsta argumenten emot kabeln österut. Säkerheten i en jämn tillgång på el och möjligheten att exportera vindkraft har varit de främsta argumenten för förespråkarna. Hur det blir med vindkraften återstår att se. Däremot är det klar att kabeln kommer att bli dyr.
Men de två återstående argumenten, att den ger säkerhet, alternativt är onödig, blev högaktuella samtidigt som lamporna slocknade. För med en andra ledning till fast land och konstant el hade inte elavbrottet med största sannolikhet inte inträffat. Med två kablar, en till Sverige och en till Finland blir elförsörjningen säkrare.
Sedan kan man diskutera om priset är motiverat. I onsdags slogs många verksamheter ut i mellan en och två timmar. Hundratals, kanske tusentals, anställda blev med ens utan verktyg för att utföra sina arbetsuppgifter. Kanske fick en del jobba över med de kostnader det innebar, kanske tog man på sina håll produktionsbortfallet med de eventuella förluster det gav.
Hur man än gjorde kan vi konstatera följande: vi är i oerhört stor utsträckning beroende av att elförsörjningen är konstant och tillförlitlig. Datoriseringen av samhället har gjort att allt från datorn på ditt skrivbord till dörrarna på mataffären lägger av om strömmen går. Och om du sitter på jobbet och stirrar i en svart skärm, eller blir utkörd ur affären där frysvarorna riskerar att tina och bli förstörda, ger det samhällskostnader.
Att ha en säker tillgång till el är avgörande för ett samhälle på Ålands utvecklingsnivå. Att ta höjd för det oväntade är god planering. Alltså är också Finlandskabeln bra. Den är dyr, men ger den trygghet den ska ge.
Om vi tittar på strömavbrottet som sådant är det uppenbart att informationsflödena mellan leverantörerna av energi och samhällsviktiga institutioner som västra hamnen inte fungerade som den borde.
Här har politiker och tjänstemän ett jobb att göra för framtida elavbrott. Det var oturligt att strömavbrottet kom just som fyra färjor skulle lägga till, men att information om att ett stort servicearbete skulle utföras på Sverigekabeln ska nå hamnen i förväg torde vara självklart. Uppenbart har rutiner brustit.
Nu löste hamnpersonal och rederierna situationen snyggt och snabbt. Passagerare dirigerades om och fick gå ombord via bildäck och inga stora förseningar inträffade.
Värre var det på andra håll, där reservsystem var för klena eller inte fanns alls. Ett exempel på detta är Nya Åland, där vi fick lära oss den hårda vägen att vi har för liten back up-kapacitet. Självklart gjordes en hel del jobb om själva avbrottet under avbrottet, men huset var strömlöst, liksom efter en stund några servrar. Säkert såg det likadant ut på många arbetsplatser. Här har också vi som bär ansvar för verksamheter en läxa att lära.
Större störningar i system vi tar för givna, som inte orsakar skador på människor eller allt för stor skada på material, har trots allt också en fördel. Vi ser bristerna tydligare. Vi får en chans att bli bättre till nästa gång.
Och om några år, när kabeln österut är på plats, lär avbrotten bli färre.
