SÖK
MENY
Striden om Ålandskanalen ett snålt svartsjukedrama
I vissa debatter bara ger man upp efter ett tag. I andra måste man bita sig fast. Diskussionen om Ålandskanalen och kostnaderna för den gentemot Åland24 och andra aktörer är en sådan.
Pia Rothberg-Olofsson argumenterar i en insändare i Nya Åland (18.1 2012) att det pris man tar ut av åländska programproducenter kan motiveras med vissa kostnader man har. Som exempel tar hon
a. programmering av program
b. tablåsättning
c. nätverkskostnader
d. kontroll och utryckning vid behov
Programmeringen, det handlar om att ta ner signalen från Åland24 och köra ut den över Smedsböle.
Tablåsättning, den går till så att Åland24, som står för den absoluta merparten av innehållet i Ålandskanalen, skickar sin tablå till Ålands radio och tv. Där lägger man till de eventuella andra program som finns och skickar ut det igen till tidningarna. Tidningen Åland publicerar inte Åland24s tablå över huvud taget, och Nya Åland skulle klara sig utmärkt utan omvägen via Ålands radio och tv.
Låt oss alltså slå fast en sak. Det handlar inte om faktiska kostnader här. Det handlar om principer.
Hade det när Smedsbölesändaren togs i bruk funnits ett åländskt tv-utbud hade detta med all säkerhet inkluderats i det basutbudet. Varför skulle man inte bereda plats för åländsk tv-produktion i basutbudet, även om den är kommersiell, när man ger andra kommersiella kanaler utrymme?
I dag missgynnas aktivt åländska tv-producenter, inte bara Åland24, i den infrastruktur som ålänningarna betalar för.
Man kan tycka vad man vill om kvaliteten på innehållet, om programmen och reklamen, precis som man har åsikter om en del av programmen och den ymnigt förekommande reklamen i TV 4. Frågan är: är det Ålands radio och tv som ska agera censurpolis för innehållet i Ålandskanalen?
Är det fult att ta betalt för reklam?
Blir journalistiken sämre av att inte vara public service? Är Ålands radio och tvs utbud det riktmärke som resten av journalisterna på Åland ska följa?
Låt oss säga det igen: det är snudd på vansinne att de enda som måste betala för att kunna ses på Åland av åländska skattebetalare är åländska tv-producenter.
Orsaken till att det är så idag är småaktig svartsjuka och revirpinkande på en pinsamt låg nivå.
