SÖK
MENY
Stadspolitikens beslutsvägar
Mariehamnspolitikens hantering av ett demensboende liknar en utdragen sketch. Nu har spelplanen ritats om av huvudrolls-innehavarna så många gånger att man inte längre anser sig behöva rimliga underlag för beslutsfattande.
Äldre läsare kanske någon gång sett den legendariska tv-sketchen från 60-talet – där en kvartett svenska komiska genier spelar brädspel och blir osams. Den har röstats fram som ett av svensk tv:s roligaste ögonblick.
Det verkar ha börjat med en trevlig middag i enighet, som övergår till att var och en kräver att få spela efter sina egna regler – och lägger stor energi på att lägga krokben och ifrågasätta andras syften.
”Skulle det vara så förbannat roligt att jag får börja om?”, utbrister bland annat Åke Grönberg till Margareta Krook. Till slut säger hon ”Hörrudu, ta dig i brasan!”.
Om vi hoppar framåt ett halvt sekel så utspelas sketchen i ny utdragen version i Mariehamns stadsfullmäktige – och utan komisk begåvning. För ett år sedan visade Mariehamns tredje demenskommitté på fem år upp en enighet om att nu ska det byggas ett särskilt demenscenter. Roger Jansson (MSÅ) och Barbro Sundback (S) har deltagit i samtliga tidigare upplägg och skulle nu få kröna sin politiska gärning med att gå i mål i frågan. Åtminstone den förstnämnda konstaterade att deras tidigare förslag aldrig nått ett politiskt beslut – främst på grund av att nya förslag kastats fram i sista stund.
Fullmäktige skulle sedan ta ställning till Apalängen eller Mariepark – beredning, skisser och kostnadsförslag togs fram. Mötet innehöll en hel del tjuvnyp. Därefter sköt Sundback och Jansson allt i sank – genom att själva kasta in helt nya förslag.
Jag räknar snabbt till att Barbro Sundback sedan fullmäktiges beslut för snart ett år sedan att bygga ett demenscenter – då det lutade åt något annat än hennes favorit Mariepark – har skrivit 14 insändare i ämnet för att i stället väcka opinion för en demensby på Ytternäs ängar, men verkar ha haft svårt att ens övertyga sitt eget parti.
När detta ändå såg ut att få visst folkligt stöd ville inte Roger Jansson vara sämre än att han också tog fram ett eget förslag, Hälsans hus. Ett tidigare utdömt hus som staden skänkt bort.
Den är också granne med Trobergshemmet, som häromåret var huvudförslag för om- och tillbyggnad till demensvård. Man kan notera att det förslaget då ansågs för dyrt per vårdplats.
Hälsans hus har nu blivit det politiska huvudspåret – trots att priset åkt jojo, beredning saknas och det råder oenighet huruvida väggar och tak ska behållas eller inte. För att inte tala om lämpligheten för ändamålet demensvård. Eller om huset mest är förknippat med ohälsa.
Förra veckan visade det sig att Mariehamns fullmäktige hade så lite kunskap om förslaget när det debatterades att man beslutade att först hålla en kvällskurs för ledamöterna.
Med den genomgången skred man denna vecka till beslut, tämligen enigt om att man saknar ett riktigt beslutsunderlag – eller en ingående plan för hur processen ska tas vidare. Förutom Roger Jansson som tyckte att han har allt han behöver.
För priset 5,5 miljoner euro ska man nu köpa en byggnad – som kan visa sig bli en rivningstomt.
Resten är en helt ny spelplan och kanske nya regler. Det ska nu vidare utredas.
Så går det till i stadspolitiken – med motiveringen att något ändå måste beslutas.
Förutsättningarna för det förkastade förslaget Mariepark ser inte ut att skilja sig särskilt mycket från Hälsans hus, med en trång tomt och en byggnad som kan behöva rivas. Stadsarkitekten har ställt sig skeptisk till båda platserna. Man verkar mest ha gått ett varv på spelplanen.
Skillnaden är att ett år gått – och att Ålands bygg kan göra ett fastighetsklipp i stället för Dennis Jansson.
Moderater och socialdemokrater var för Hälsans hus – och ursprungligen för Mariepark. Man undrar hur utgången blivit om platserna ställts mot varandra istället för mot Apalängen.
Ingen vill det i dag, men blir någon förvånad om frågan ställs: ”Skulle det vara så förbannat dumt att börja om?”
Lars Ekborg avslutar förresten replikskiftet i 60-talssketchen som försmådd partner, utan att spelet nådde sitt slut.
HÄR FINNS AKTUELLA DEBATTARTIKLAR PÅ SAMMA ÄMNE:
Ett övervägt beslut för framtiden
Överpris och slöseri med skattepengar
8,4 miljoner för ett boende på mark staden redan äger
Låt användaren stå i fokus
Ett nytt demensfängelse
De äldre förtjänar bättre än Hälsans hus
Visst blir man förbryllad
