SÖK
MENY
Skydda rätten att vara alla former av gay
Juni är internationella pridemånaden och på många håll i världen hissas regnbågsflaggorna i solidaritet med HBTQIA-rörelsen. Men även en månad dedikerad till kärlek och acceptans har sina kritiker – till och med inom själva rörelsen.
“Vi är gay men inte gay-gay.”
“Nej, kom inte och vifta den där regnbågsflaggan framför mig.”
Över en miljon människor världen över har den senaste veckan sett Tiktokvideon där Amber Stewart och hennes fru Cam förklarar sin syn på Pride och regnbågsrörelsen för sina följare.
Passligt inför den internationella Pridemånaden proklamerar det samkönade paret i videon att de inte har något intresse av att flagga med regnbågsflagga, att de inte väljer HBTQIA-vänliga etablissemang när de är ute och att de enbart har heterokompisar, med ett eller två undantag. Videon har väckt uppmärksamhet då många följare och icke-följare anser att parets tydliga ställningstagande mot den grupp de själva tillhör spelar extremhögern rakt i händerna och flera anklagar Amber och Cam Stewart för att försöka normalisera internaliserad homofobi.
Att det finns medlemmar av HBTQIA-rörelsen som motsätter sig Pride är dock inget nytt – och orsakerna kan vara många. “Gay Shame” (Homosexuell skam) är ett exempel på en utbrytarrörelse inom HBTQIA-rörelsen som uppkom i slutet på 1990-talet som en protest mot vad medlemmarna ansåg vara en överkommersialisering av Pride. Även om man kanske inte hört talas om rörelsen har nog de flesta hört kritiken gällande hur och varför olika företag väljer att uppmärksamma Pride. Rörelsen har dock kritiserats för att vara anti-gay då den också motsätter sig många politiska beslut som tagits i förmån för gayrörelsen (exempelvis legaliseringen av samkönade äktenskap), då de anser att det upprätthåller vad de anser vara allmänt förtryckande samhällsstrukturer. Utöver den nämnda, eller andra liknande, rörelser finns det även individer inom HBTQIA-rörelsen som inte stöttar Pride – så som paret Stewart. Men hur problematiska är egentligen dessa åsikter? Har inte var och en rätt att tycka och tänka som de vill? Bör inte ett homosexuellt par dessutom ha tolkningsföreträde i frågan?
Man kan absolut argumentera för att var och en som anser sig höra till HBTQIA själv får välja hur mycket de flaggar med regnbågsflaggan, oavsett vilken månad det är. Hur öppen man vill vara med sin sexualitet är upp till var och en. Men det finns en viktig aspekt som många verkar glömma: Även om man själv inte anser sig behöva en regnbåge för att leva sitt liv, så kan den enkla symbolen vara skillnaden på rädsla eller trygghet för någon annan. Oslo Pride har inför årets pridemånad producerat en reklamfilm som visar på vikten av att känna trygghet som HBTQIA-person. I filmen skildras flera situationer där huvudpersonerna initialt visar att de känner sig otrygga i en situation men att åsynen av en regnbågsflagga lugnar nerverna. Filmen blir talande – utan att använda ord.
För faktum är att vi sett en tillbakagång när det kommer till HBTQIA-rättigheter världen över. I USA rullas transpersoners rättigheter tillbaka med ilfart och i delstater som Utah, Idaho och Montana har Prideflaggan förbjudits vid regeringsbyggnader och skolor. I Storbritannien klassas enbart personer vars födelseattest säger “kvinna” som kvinna. Transkvinnor är alltså inte kvinnor längre, även om de genomgått en juridisk könskorrigering. I ungerska parlamentet röstade man under våren igenom en lag som gör det möjligt att förbjuda Prideparader och låta polisen identifiera deltagare genom ansiktsigenkänning, och Ghana fortsätter sitt anti-HBTQIA-arbete med att försöka kriminalisera samkönade sexuella relationer.
I en värld där det är allt otryggare att tillhöra HBTQIA-rörelsen är det inte konstigt att vissa personer väljer att backa från det tydligt ”queera”. För om man är en högertilltalande och färglös HBTQIA-person kanske man kan undgå en kommande förföljelse? Är man en högertilltalande och färglös HBTQIA-person är man inte de som de vill osynliggöra? Visst?
Finland visar framfötterna och tar ställning för allas lika värde när president Alexander Stubb och fru Suzanne Innes-Stubb blir beskyddare av Pride. Nu om någonsin måste allierade våga vara synliga. Allierade måste våga flagga med den där regnbågsflaggan – även om HBTQI-personer inte gör det. Flagga flaggan för rätten att vara inte bara gay, utan också gay-gay.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
