SÖK
MENY
Skärgårdslag är ett intressant initiativ
Skärgården avfolkas och kommunerna får allt svårare att fungera. Så kan man grovt sammanfatta bilden som Christian Pleijel och John Wrede målar upp för den åländska skärgården. Deras lösning är en skärgårdslag som ska säkerställa grundläggande service för att göra skärgården en attraktiv plats att bo på i framtiden.Förslaget om att stifta en särskild skärgårdslag är intressant, men löser den problemen?
I sin uppmaning att återuppta arbetet med lagen beskriver mångåriga skärgårdsentusiasten Christian Pleijel och Brändös tidigare kommundirektör John Wrede problemen mer i detalj. Eftersom färre människor är bosatta i skärgården har kostnaderna för offentlig service som skola, hälsovård och transporter blivit högre. Dessutom är skärgårdsbefolkningen i genomsnitt äldre än på övriga Åland vilket betyder att färre arbetande människor ska betala tillräckligt med skatt för att finansiera servicen för fler.
Turismen sätter även press på infrastrukturen – till exempel avlopp, avfallshantering och elnät – under sommarmånaderna. Även på färjorna är passagerarna flera vilket kan medföra trängsel för de fastboende.
Förslaget med en specifik skärgårdslag ska, precis som den som finns i riket, kompensera för geografin. Genom att erkänna skärgårdens särställning erkänner Finland samtidigt att det kan behövas särskilda insatser för att människor ska kunna leva och bo där. I riket pågår ett arbete med att revidera skärgårdslagen, som har varit relativt intakt sett till innehållet de senaste 40 åren. Den reviderade upplagan ska i högre utsträckning ta fasta på tillgång till service. Och det känns igen i Pleijels och Wredes hemställan, där ett utkast till åländsk skärgårdslag ingår.
De viktigaste punkterna är tillgång till basservice och transporter. De senare ska enligt lagen vara avgiftsfria för de fastboende. Dessutom ska regionens intäkter öka genom en delad beskattning och turistavgifter. För övernattande besökare ska det kosta mellan 1-3 euro per natt extra, för de med fritidshus i skärgården ska inkomstskatten delas mellan hemkommunen och fritidshuskommunen enligt en procent som motsvarar antalet dagar på varje plats.
Dessutom ska skärgårdsnämnden ta in och fördela de nya intäkterna.
Lagens första paragraf är ambitiös: ”Lagens syfte är att hålla den åländska skärgårdsregionen levande och bobar genom en ökad, föryngrad befolkning, ett stärkt näringsliv, en stabil kommunal struktur, ett rättvist fördelningssystem, verkligt inflytande samt en skyddad natur och miljö.”
Ungefär så kan man sammanfatta hela Ålands drömscenario, liksom hela Finlands eller till och med Europas. Och häri ligger problemen. För även om skrivningarna är ambitiösa och har ett gott syfte så är det svårt att se skärgårdens behov som väldigt annorlunda från resten av Ålands.
Befolkningen åldras generellt och försörjningskvoten ökar hela tiden. Det är inte unikt för skärgården.
Delar i den föreslagna lagen gäller redan, som butiksstöd, medan andra är svårare att genomföra, som att landskapet ska öka andelen arbetsplatser i skärgården så att det motsvarar fem procent av samtliga anställda.
Och så var det frågan om intäkterna. Det låter som en administrativ mardröm att dela inkomstskatt mellan två olika kommuner som nödvändigtvis inte ens är i samma land. Och även om det är betydligt lättare att administrera en dygnsavgift för besökare så är det garanterat inte krångelfritt. Intäkter och vinst är två olika saker. Det är långt ifrån givet att intäkterna på sikt är värda arbetet för de ansvariga och besväret för turisterna.
En sak till: vill skärgården faktiskt ha färre turister?
Det finns gott om platser som tar en besöksavgift. Syftet är – åtminstone delvis – att avskräcka människor från att komma dit. Venedig med sina 50 000 invånare, till exempel, med miljontals besökare varje år (räknar man in de som gör besök bara över dagen är det mellan 20 och 30 miljoner per år) tar ut en besöksavgift för att väga upp slitaget och kompensera för den möda som turisterna orsakar stadens invånare varje år. Även om grundproblemen kanske är desamma i den åländska skärgården som i några av Europas mest välbesökta städer så är de knappast på samma nivåer. Det skulle dessutom troligtvis leda till att fler turistade på fasta Åland, som för de flesta besökarna ju också de facto är skärgård.
Skärgårdslagen är ett gott initiativ och kan säkerligen väcka diskussioner om förutsättningar för en levande skärgård. Mycket mer än så går knappast att förvänta sig av projektet.
Läs också:
Steg taget mot åländsk skärgårdslag
