Från barnkullar upp till tio är vi nu nere i 1,25 barn per föderska. Det talas mycket om en ”nativitetskris”, men mindre om samhällsomställningen gällande släktskap vi redan ser.Med i genomsnitt ett barn per hushåll har vi snart eliminerat fastrar, morbröder och kusiner.
Det är en intressant tid i den finländska familjekonstellationen. Då talar vi inte bara om den sjunkande nativiteten och den ökande mängden människor som väljer att inte skaffa barn. Utan också på den enorma minskningen vi ser i antal släktingar. Den generation som nu står för barnalstrande kan ha så många som 27 kusiner (sladdis till en babyboomer här hej), barn som föds idag har kanske några kusiner och ett antal föräldrasyskon i sitt liv. Men blott en generation bort har vi många som kommer ha noll kusiner och kanske inte heller en moster, faster, farbror eller morbror.
Om någon, mot förmodan, har missat det: finländarna föder allt färre barn. Nativiteten är nu nere i 1,25 barn per föderska, trots att finländarna i genomsnitt faktiskt vill ha två barn. Med 1,25 barn är chansen till mostrar, farbröder och kusiner väldigt liten.
Redan för tre år sedan lyfte den amerikanska journalisten Faith Hill ämnet i tidskriften ”The Atlantic”. Artikeln med rubriken ”The great cousin decline” var måhända det första populärvetenskapliga iakttagandet av denna trend. I USA beskrivs fenomenet i dag med just Hills benämning, på svenska kanske man kan kalla det för den stundande ”kusinkrisen”.
Men vad betyder det, både på individuell och relationell nivå? Vad innebär det för vår emotionella utveckling och vår känsla av samhörighet? Hill ger ett exempel gällande kusiner:
”Inom många familjer – och jag beklagar att behöva säga detta – har kusiner en konstig plats. Vissa människor står dem djupt nära, men andra ser dem som främlingar. Vissa kusiner bor i samma kvarter; vissa bor på motsatta sidor av världen. Det kan vara sant om alla familjerelationer, men när det gäller den här familjen sträcker sig spektrumet särskilt långt. Trots att de är släkt genom blod och ofta tillhör samma generation kan kusiner få helt olika uppväxter, klassbakgrunder, värderingar och intressen. Och ändå delar de något sällsynt och ovärderligt: De vet hur det är att vara en del av samma familj”, skriver Hill.
Att ha en stor familj behöver inte betyda nära relationer, men där finns möjligheten till ovärderliga personer. För egen del fanns en moster som var med på alla stora stunder, som skämde bort och som hade fotografier av alla syskonbarnen på sin vardagsrumsvägg. Själv har jag inga barn, men ser det som ett enormt privilegium att få ha syskonbarn att engagera mig i.
För många är kusiner de första vännerna och föräldrarnas syskon viktiga extra vuxna. Att vara utan dem kan ha stor inverkan.
Demografiforskaren Sha Jiang vid universitet i Berkeley har satt mycket tid på att forska kring denna släktskapsklyfta och konstaterar att bristen på släktingar påverkar det intergenerationella supportsystemet. Jiang poängterar i sin forskning att vi tenderar att stirra oss blinda på den aktuella demografisituationen (och dess påverkan på ekonomi och arbetsmarknad) och inte den större ”släktskaps”-bilden.
”Nya generationer har inte bara färre släktingar, de är också olika fördelade efter ålder, och båda fenomenen kommer sannolikt att påverka dynamiken i det generationsöverskridande stödet inom familjen.”
Han pekar också på en snabbt tilltagande klyfta.
”Hastigheten i demografiska förändringar kan skapa ett födelselotteri, där ens födelseår avgör tillgången till traditionellt familjestöd, vilket lägger en ojämlik börda på välfärdsstaten att stödja dem med färre släktingar.”
I västerländska länder förlitar vi oss kanske inte lika mycket på familj och släkt som i många andra kulturer och länder. Men ju färre släktstöttepelare det finns, desto mer kommer det märkas i behovet av samhällsstöd. Det kan förstås också ha positiva effekter som att de släktingar som finns värdesätts mer eller att man utvidgar familjetanken till att i allt högre grad inkludera vänner och grannar. Men oavsett vilka konsekvenserna blir så kommer vi se en förändring. Det kommer vara ovanligt att ha kusiner, i princip omöjligt att ha så många som 27. Redan att ha fem syskonbarn är en sällsynt gåva i dessa demografiska tider.
Uppskatta dina släktingar, det kommer bli sällsynta.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
