Resan närmar sig slutet
Ljudlöst glider landskapsregeringen in till kaj efter sin långa resa på 360 grader i frågan om Föglötunneln. Navigationens diskreta elegans är värd en applåd.
När infrastrukturminister Christian Wikström (Ob) i förrgår i en intervju i Nyan meddelade att det krävs ”politisk förankring” innan utredningsarbetet kring Föglötunneln kan börja, då väckte det föga uppståndelse.
Det är först när man höjer sig något över havet som Centerns och landskapsregeringens resa i frågan avslöjar sin märkliga rutt. Följer man den etapp för etapp står man till sist nästan andäktig, för manövrerandet kunde vara en studie i väl utförd realpolitik.
Låt oss betrakta ett par highlights från färden.
I mitten av mars 2014 presenterar infrastrukturminister Veronica Thörnroos (C) sin utredning om det nya kortruttsystemet. Det 1 600 sidor långa dokumentet beskriver hon som ”ett gediget faktaunderlag som fyller sitt behov”. Utredningen dömer ut en Föglötunnel och förordar istället ett förkortat färjpass till Föglö. Allt ska till sist bli frid och fröjd i skärgården.
Men så kommer det fatala valet 2015. Centern skiljs från makten efter att socialdemokrater och liberaler vunnit med sitt förslag till kommunreform.
De slagna inleder nu ett långvarigt krypskyttekrig i opposition. Reformen sägs vara odemokratisk därför att den ska genomföras under gällande mandatperiod och betecknas, smått genialt, som en ”tvångslag”. (Ingen kommer på att fråga vilken annan typ av lagar det finns.)
Argumentationen vinner efter hand gehör: de urbana socialdemokraterna och liberalerna väcker ont blod när de ger sig på kommunernas uråldriga landsbygdsstrukturer.
Ett fiffigt sätt att tolka reformens lagtext, signerat Harry Jansson (C), gör till sist hela reformen valfri och tandlös, men efter det hamnar Centern i beråd.
Det drar ihop sig till val 2019 och kommunfrågan har redan förblött. Det behövs nya kanaler för indignationen.
Här passar den nybeställda färjan fint in. Elhybrid låter fjantigt politiskt korrekt och kan angripas. Man får till stånd ytterligare en omröstning om frågan i lagtinget fast den redan, okontroversiellt, avgjorts och lyckas få en hårfin övervikt.
Sedan gör man om tricket från debaclet med kommunreformen och beskyller sittande landskapsregering för att köra över allt och alla som maktfullkomliga bossar.
Enda problemet är bara att man nu måste vara FÖR något om man är emot kortrutten/elhybridfärjan. Detta ”något” är dessvärre den där förbenade tunneln som ingen vettig mänska tror på och som Veronica Thörnroos personligen redan dömt ut för fem år sedan, men vad tusan. I krig och kärlek …
Valet vinns. Färjan yxas. Återstår bara den diskreta returen till utgångspunkten.
Det är nu september 2020. Christian Wikström ställer i Nyan-intervjun upp nya förbehåll för att en tunnel ens ska utredas: alla partier ska vara överens och det ska dessutom ”vara ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbart” att gå vidare. Detta från en opposition som vann valet på parollen ”Stoppa hybridfärjan – bygg tunneln nu!” och som för närvarande har 20 av 30 platser i lagtinget.
Hemmahamnen kommer allt närmare och resan närmar sig sitt slut. (S) och (Lib) har redan ursinnigt meddelat att de inte tänker ställa upp på något de förlorade valet på. Allt som återstår för lantrådet Thörnroos är nu att gå i land, beklaga bristen på politiskt samarbete och tassa iväg mot minnenas garderob hemma på Självstyrelsegården.
Och titta! Längst därinne hänger ju hennes gamla kaptensmössa från tiden som infrastrukturminister …
Skulle den inte passa bra till en liten hybridfärja, faktiskt?
