Politisk värdighet måste gå före Ålandspoäng
Att värdera åländska intressen högre än politisk värdighet och mänskliga rättigheter lämnar en sur eftersmak.Det är tyvärr den beska realiteten av riksdagsledamoten Mats Löfströms beslut att rösta blankt i förtroendeomröstningen om den sannfinländske ministern Vilhelm Junnila. Allt annat än en röst mot Junnila är en röst för densamme.
95-86. Så utföll röstningen om förtroende för näringsminister Vilhelm Junnila i onsdags. Junnila har haft återkommande och kamratliga kontakter med ytterhögern och så sent som i våras fällt ett nynazistiskt skämt i anslutning till valet. Ministern har bett om ursäkt för vad han skrivit och delat de senaste åren och tagit avstånd från antisemitism. Dock har han inte förnekat sina uttalanden.
”Det är helt tydligt att Vilhelm Junnila haft kopplingar till högerextrema kretsar och har en positiv inställning till högerextremism.” Det säger Göran Djupsund, professor emeritus i statskunskap till Nya Åland i torsdagens tidning.
Det är uppseendeväckande att han ens nått en ministerpost.
Det hade krävts endast nio röster till för att fälla Junnila och markera för Finland, grannländer och världen var gränsen går. Att såna här tongångar och attityder inte är accepterade bland regeringsrepresentanterna. De Gröna tog initiativet till misstroendeomröstningen och de backades upp av Vänsterförbundet och Socialdemokraterna. Men de stöttades också i röstningen av Centern och Svenska folkpartiet..
SFP brukar vara ett lojalt statsministerparti men under omröstningen var det bara tre ur den svenska riksdagsgruppen som tummade på värderingarna för lojalitetens skull; Mats Löfström, Mikko Ollikainen och Joakim Strand. Dessa tre valde att rösta blankt i förtroendeomröstningen. De sju andra i gruppen röstade för misstroende.
Mats Löfström försvarade sitt beslut i ett långt Facebookinlägg, ett inlägg som följts upp med flera intervjuer och medieuttalanden. Summan av kardemumman är att han ville vara statsminister Petteri Orpo (saml) till lags för att kunna föra Ålands talan i framtiden.
”Jag lyssnade till statsministerns vädjan eftersom Åland behöver goda kontakter och förtroendekapital hos statsministern, statsministerpartiet och regeringen”, skriver han på sin Facebooksida.
Nu har han istället naggat på sitt eget förtroendekapital.
Löfström beskriver omröstningen för Nya Åland som en ”svår och pressad” situation. Men man kan lugnt säga att det även var svårt och pressat för hans partikollegor, bland andra Anders Adlercreutz som med blott nio dagars ministererfarenhet tog det svårare beslutet och röstade för misstroende.
”Regeringen är Finlands bild utåt och ska också förmedla värderingar. Jag upplever att en medlem av statsrådet inte kan representera de värderingar Junnilas framträdanden står för”, säger Adlercreutz till Svenska Yle.
Löfströms beslut var pragmatiskt med tanke på de åländska frågor som är på agendan, där inkluderat en hägrande plats i EU-parlamentet. Han tyckte det var bäst att hålla sig i statsministerns favör, då densamme menade att misstroendet skulle riskera hela regeringen.
Det tål att påminnas om att Löfström inte hade en vågmästarroll och att han tämligen riskfritt hade kunnat rösta med samvetet. Även om regeringen hade fallit skulle det inte varit på varken SFP:s eller Löfströms axlar. Det var sannfinländarna och statsministern själv som utsett en tvivelaktig minister. Det måste man ta ansvar för.
I intervjun med Nya Åland trycker Löfström på det faktum att Junnila tagit avstånd från sina gamla uttalanden och att Löfströms grundfilosofi är att att ”tro gott om människor utan att för den skulle bli blåögd”. Under torsdagen stormar det dock återigen kring Junnila, som uppträtt i riksdagen med en slips som föreställer honungsgrävlingar eller tvättbjörnar. Bägge har alternativ symbolism – tvättbjörnen brukar kopplas till de ursprungliga nazisterna i Tyskland och honungsgrävlingen till den amerikanske ytterhögern.
”Oberoende av vad han vill skicka för budskap med slipsen så är den inte i linje med situationens allvar. Han har inte förstått att omröstningen inte var en lek”, säger Hanna Wass, docent i allmän statslära vid Helsingfors universitet, till Hufvudstadsbladet.
Det verkar som att det naiva valet var att inte ta chansen att avsätta ministern.
Det skulle vara intressant att se vad ålänningarna skulle röstat för; potentiellt (och resultatmässigt högst oklart) poängplockande hos statsministern eller en finländsk regering som kan föra sig med värdighet?
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
