Att en tvivelaktig kommersiell aktör varit det enda stället för uttjänta textilier att lämnas in för återvinning är pinsamt. Hur har vi inte kommit längre i hanteringen av det enorma sopberget av kläder?
”Viktig information” står det att läsa i sociala medier om att klädbutiken H&M i Maxinge har upphört med sin textilinsamling på Åland. Hit har man kunnat vända sig med kläder och textilier som man inte längre vill ha. För det har man belönats med en rabattkupong – för att kunna köpa mer kläder man i framtiden inte vill ha. Nåväl, vi ska inte dröja oss alltför mycket vid detta hyckleri, men däremot belysa det märkliga i att det idag inte finns en seriös hantering av de stora mängder av uttjänta textilier som finns på vår ö.
Till klädjätten kunde man alltså tidigare lämna in alla typer av kläder, oavsett märke eller skick, och företaget åtog sig att skicka textilierna till återvinning.
Ålands Radio har frågat Stefan Simonsen, förbundschef på Mise, vart ålänningarna ska vända sig nu. Simonsen konstaterar att enstaka trasiga textilier kan slängas i de brännbara soporna hemma, men att större mängder trasiga och utslitna textilier ska lämnas till någon av Mises återvinningscentraler.
I Misekommunerna bor cirka 65 procent av ålänningarna och deras textilavfall går till energiåtervinning. I 2023 års budget- och ekonomiplan för Mise står det att man ska genomföra en utredning tillsammans med övriga kommuner på Åland för att gemensamt hitta lösningar för materialåtervinning av textil. Den lösningen väntar man ännu på.
Själva ansvarsfrågan ligger på landskapsregeringens bord. För politikerna verkar dock producentansvaret hägra som lösning. När textilier blir en del av avfallsdirektivet så kan man dumpa över frågan på producenterna (för det har ju gått så bra med andra material hittills).
I dagens läge är det tyvärr Emmaus som får axla det verkliga ansvaret på Åland. Förutom alla osäljbara lågprisplagg av dålig kvalité som lämnas in påtvingas organisationen också stora mängder smutsiga och trasiga kläder.
Det rör sig om uppskattningsvis 20 ton per år, av de sammanlagt cirka 90 ton som lämnas in på Åland, som inte går att sälja vidare. Allt detta går till förbränning.
I en värld med AI, rymdraketer och bakelser som ser exakt ut som frukt så har vi fortfarande inte lyckats knäcka textilåtervinning. Galet. Allt medan vi fortsätter producera kläder som om vi hade fem extra jordklot att leva av.
Det är sorgligt att den enda vi kunnat vända oss till är en aktör som också skapar problemet.
(Här är värt att påminna om Aftonbladets fenomenala granskning 2023 av H&M:s returtjänst, som visade att fem av tio plagg hamnade i dumpningsländer i Afrika, trots att modekedjan uppgav att kläderna skulle tas om hand på bästa miljövänliga sätt.)
20 ton per år. Bara av det som Emmaus får in. Plussa därtill på de mängder textilier som hushållen själva slänger i brännbart. Detta för bara lilla Åland.
Vi är ju en plats kända för entreprenörsanda och miljötänk – här finns ett problem som skriker efter kloka och snabba lösningar. Låt inte H&M vara vår enda, och nu förlorade, valmöjlighet.
