DELA
Foto: Wikimedia Commons
Nyligen hölls debatt mellan vicepresidentkandidaterna i USA. Debatten har prisats för sin anständighet.

När en civiliserad debatt chockar

Få uttalanden förvånar i dagens politiska klimat i USA. Men bland allt det som många hade förväntat sig skulle väcka uppmärksamhet under tisdagens vicepresidentdebatt i USA var det dock en sak som stod ut mer än allt annat i analyserna: Artigheten.

Efter en hätsk debatt mellan presidentkandidaterna Kamala Harris och Donald Trump i början av september var det många som förväntade sig en liknande uppföljning i tisdagens vicepresidentdebatt mellan den republikanska senatorn JD Vance och den demokratiska guvernören Tim Walz.

Men även om kandidaternas politik är som natt och dag så blev stämningen betydligt mer sansad än mellan kandidateras valkamrater.

JD Vance, som under sin relativt korta tid som politiker och vicepresidentkandidat hunnit göra sig ovän med män och kvinnor över hela det politiska spektrumet efter flertalet ifrågasatta uttalanden, hade ett viktigt jobb under kvällen – att ge en mer sympatisk bild av sig själv. Något han, till mångas förvåning, lyckades med.

Vance tolkades under debatten som mer rationell och angenäm än valkompisen Trump och – ärligt talat – sig själv. Tidigare under valkampanjen har den 40-åriga vicepresidentkandidaten noterats för uttalanden om bland annat kvinnor och immigranter som rört upp känslor bland väljare och den allmänna bilden av Vance har inte varit positiv. Men till debatten dök en helt annan person upp – utan vare sig personangrepp och med en sällan skådad empati. Parterna var oeniga i mångt och mycket men lyckades ändå hitta likheter och visade – framför allt – respekt gentemot varandra.

Men ska artighet mellan politiska motparter förvåna? Före valet 2016 skulle många ha sagt nej. Att kritisera sin motståndares politik har länge varit en del av debatten, men att gå till personangrepp har tidigare inte ansetts vara värdigt beteende för en potentiell ledare av en av de största politiska makterna i världen.

Under ett av John McCains kampanjmöten 2008 försvarade den, numera avlidna republikanska senatorn, sin motkandidat Barack Obama när en av McCains supportrar sa att hon inte kan lita på Obama med motiveringen att hon tror att han är arab – ett påstående som McCain genast förnekade.

”Han är en anständig familjeman och medborgare som jag råkar ha oenigheter med när det kommer till grundläggande frågor”, svarade presidentkandidaten.

Uttalandet, som borde anses vara en självklarhet, står i stark kontrast mot de uttalanden som kommit från de senaste valens republikanska kandidat Donald Trump, som tidigare i veckan bland annat kallade Kamala Harris för ”mentalt handikappad”.

I kontrast till det senaste uttalandet är det tydligt att en sansad debatt som fokuserade på politik istället för person kändes som en frisk fläkt. En något absurd frisk fläkt.

Kommer vicepresidentsdebatten bli avgörande för slutresultatet i november? Knappast.

Kan debatten sporra ett mer värdigt samtalsklimat? Hoppet lever ännu.