SÖK
MENY
November är Den orangea månaden. Färgen syftar inte på höstlöven utan symboliserar hoppet om en framtid utan våld mot kvinnor. Det handlar om att sprida kunskap men också om att uppmana till handling. Och vi har att jobba med, även på Åland.
FN konstaterar krasst att en av tre flickor/tjejer/kvinnor i världen utsätts för fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid. I Finland och på Åland är situationen faktiskt ännu värre.
Ålands radio rapporterade tidigare i år om att rekordmånga sökt hjälp via det åländska skyddshemmet Tallbacken. Och den senaste större undersökningen från 2017 visade att det faktiskt är fler än var tredje åländsk kvinna (36 procent i åldern 18 – 79 år) som någon gång i sitt liv utsätts för våld i nära relationer. I utredningen rapporteras om fysiskt våld, hot om våld, psykiskt våld, sexuellt våld samt försummelse/materiellt våld. Oavsett våldsform, där förövaren är en närstående, är kvinnor mer utsatta än män.
Enligt landskapets budgetförslag för 2026 ska en ny undersökning göras. Det är bra, för som utvecklingen ser ut nu krävs stabil och uppdaterad data.
I somras kom Åsubs brottstatistik för fjolåret, och oroande är att se hur unga sticker ut.
Antalet brott per tusen invånare var lägre på Åland än i Finland som helhet under 2024, vilket främst beror på lägre andel egendomsbrott. Men på Åland var i stället sexualbrotten något fler – och många av de misstänkta för just sexualbrott finns i gruppen under 18 år.
Åsub konstaterar också att ”en tydlig majoritet eller 80 procent” av de brottsmisstänkta var män. Männen var överrepresenterade inom samtliga brottstyper, men dominansen var särskilt stor för sexualbrott.
Det är år 2025 men det går minsann inte åt rätt håll. Antifeministiska rörelser frodas och misogyna förespråkare får stort genomslag. Som kvinna och mamma till en dotter känns det brutalt att man numera kan behöva argumentera och motivera det som är givet: att det är fel att utsätta kvinnor och flickor för alla typer av våld och förtryck, att vi måste hjälpa offren och straffa förövarna.
Det är precis det här som Instanbulkonventionen står för. Den kom till efter ett initiativ av Europarådet vid ett ministermöte i Istanbul år 2011 och är det första avtalet i Europa som kräver att länder skyddar kvinnor från våld. Länderna lovar även att jobba förebyggande och åtala den som slår och förtrycker. Finland ratificerade Istanbulkonventionen år 2015, men för andra har det dröjt betydligt längre. Det har visat sig ha stor betydelse att länder jobbar utifrån vad konventionen stadgar, tyvärr även åt motsatt håll. Efter att Turkiet lämnade konventionen år 2021 fördubblades antalet mord på kvinnor i landet, rapporterar Svenska Yle, och hänvisar till nätverket Women Against Violence Europe som arbetar för att främja kvinnors och barns mänskliga rättigheter.
Det väckte därför stor uppmärksamhet då Lettlands parlament nyligen röstade för att lämna konventionen efter en maratondebatt. Initiativet kom från det konservativa partiet Nationella alliansen, med argumentet ”att konventionen inte har minskat våldet tillräckligt och att den hotar traditionella värderingar”, skriver Svenska Yle.
Upplyftande var det då att se hur minst 5 000 letter (kvinnor och män) samlades utanför parlamentsbyggnaden i Riga för att protestera, och sedan klev president Edgars Rinkēvičs in och skickade tillbaka lagen till parlamentet.
I ett uttalande säger han att ”lagen skulle sända ett motstridigt budskap till det lettiska samhället och till landets internationella allierade”.
Lettland är ett exempel på hur människorättsfrågor tappar mark. Det visar hur viktigt det är att inte låta ett fåtal destruktiva, men ofta högt skrikande röster, få oss övriga att tappa greppet.
En viktig och tankeväckande aspekt lyftes av Maria Bauer, svensk beteendevetare och våldsexpert som nyligen var på Ålandsbesök och som intervjuades av Nya Åland.
Bauer anser att samhället länge haft ett felaktigt perspektiv i frågan om mäns våld mot kvinnor. Fokus riktas ofta mot kvinnorna som ska flyttas och gömmas undan, vilket gör att själva våldsutövaren kan falla i glömska.
”Det går ju inte att stoppa våldet genom att flytta på den utsatta, i stället blir det som ett fängelse för kvinnan då hon får leva gömd. Våldet kan bara stoppas genom att förändra den som utövar våld eller förändra förutsättningarna för dem”, sade Bauer.
Åland har sin egen ”Strategi för nolltolerans mot våld i nära relationer 2020–2030” som innehåller landskapsregeringens mål. Strategin fokuserar på fyra områden. Det handlar om utökat förebyggande arbete, att bli bättre på att upptäckta våld, erbjuda bättre skydd och stöd, effektivare brottsbekämpning, förbättrad kunskap samt metodutveckling ”särskilt avseende våldsprevention med ett särskilt fokus på kopplingen mellan maskulinitet och våld”.
Högt ställda mål och nolltolerans är det enda rimliga, men tyvärr kommer det att krävas mycket för att nå dit.
25 november
Den internationella dagen mot våld mot flickor och kvinnor.
Hela månaden
Orange Month är ett FN-initiativ för att uppmärksamma våldet mot kvinnor runt om i världen och uppmana till aktion mot våldet.
Här finns hjälp
Om du har blivit utsatt för våld, eller hotad om våld, i en nära relation kan du dygnet runt söka skydd vid Tallbackens skyddshem. Även minderåriga barn är välkomna med. Ligger på Matrosgatan 3 i Mariehamn.
Nollinjen för kvinnor som själva blir eller riskerar att blivit utsatta, för närstående samt för yrkespersoner. Att ringa är gratis. Tel 080 005 005.
Kvinnofridslinjen, nationell stödlinje som är öppen dygnet runt.
+358 18 25 500
Stödlinjen för män. Personalen har särskild kunskap om killars och mäns våldsutsatthet.
+358 18 25 504
Alternativ till våld, för dig som utsätter andra för våld och hot.
atv@atv.ax
+358 457 5291041
Ring alltid nödnummer 112 i en akut nödsituation
Källa: KST:s hemsida
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
