”Inlärning förutsätter att man klarar av tristess. Skolans uppgift är att lära elever att stå ut med det långsamma, småtråkiga formatet.”
Det sa undervisningsminister Anders Adlercreutz (SFP) till Svenska Yle efter publiceringen av de senaste Pisa-resultaten, där Finlands niondeklassare fortsätter att tappa i jämförelse med tidigare årskullar.
Han har ju inte fel, undervisningsministern, men om jag var lärare skulle jag störa mig på det dryga tilltalet. I synnerhet som regeringens kostnadsjakt har slagit mot skolorna i riket. Visserligen fick kommunerna 70 miljoner euro i statsbudgeten att satsa på skolorna. Men i samma budget så kapade samma regering 75 miljoner från kommunernas statsandelar genom en indexbroms.
Grundskollärare både i Finland och på Åland vittnar sedan åratal om en allt tyngre börda, som bara delvis har med undervisningen att göra. Styrelsen för Ålands lärarförening skrev förra veckan så här i ett brev till bildningsnämnden i Mariehamns stad:
”Skolans uppdrag blir inte mindre för att personalstyrkan minskar. Tvärtom möter lärarna allt mer komplexa behov samtidigt som kraven på undervisning, stöd, trygghet och dokumentation ökar. […] Detta sker dessutom i ett läge där de åländska kunskapsresultaten redan ger anledning till stor oro. Karvi-utvärderingen visar ett resultat på 474 i matematik och 418 i modersmål jämfört med det nationella medeltalet 500.”
Detta efter att staden flaggat för nedskärningar och samarbetsförhandlingar i skolorna.
Allt börjar och slutar med att eleverna lär sig läsa. Svenska Yle intervjuade efter publiceringen av Pisa-resultaten docenten i neurovetenskap vid Helsingfors universitet Patrik Wikman, om läskunnighet. Han skiljer på att kunna läsa och att förstå vad man läser. Det första – det som brukar kallas att ”knäcka koden” – kan gå fort att lära sig, men den verkliga förståelsen måste nötas in.
”Läsförståelsen utvecklas genom hela livet då man läser och läser och läser,” säger han.
Patrik Wikman bedömer att om digitaliseringen har försämrat barns och ungdomars läskunnighet så beror det snarare på att den stjäl tid än på att tekniken i sig är skadlig. Pedagogikprofessorn Linda Fälth är inne på en liknande linje i en intervju i Dagens Nyheter den 9 september: hon tror inte att skärmar är hela förklaringen till lästappet, men att läsförståelse är en förmåga som kräver tid att tillägna sig. Hon kallar det ”bekymmersamt och allvarligt” när elever inte klarar att hitta huvudbudskapet, förstå enkla samband och dra enkla slutsatser från en text.
”Om man inte har de delarna med sig är det inte bara svenskämnet som blir lidande. De delarna behöver man ha i alla skolans ämnen”, säger hon, och fortsätter:
”Man måste börja tidigt och sedan hålla i och verkligen fortsätta att undervisa i läsning och läsförståelsestrategier. Hur man tar sig an en text, hur man sammanfattar en text och drar slutsatser. Det är inte något som bara kommer till en. Det måste man bli undervisad om.”
Det låter just som långsamt och småtråkigt, à la Adlercreutz. Men man kan också vända på det: vad gör det med läsmotivationen bland barn och unga om allt de får höra är att ”du måste läsa mycket så att du kan göra dina läxor bättre och utbilda dig och bidra till ditt lands bnp”?
Visst, jag raljerar: Finland och Sverige har goda skäl att oroa sig för var deras kvalificerade framtida arbetskraft ska komma ifrån (eftersom båda ländernas regeringar numera ser färdigutbildade och driftiga invandrade som belastningar i stället för tillgångar – sidospår där). Men om poängen med att läsa reduceras till betyg och kvalifikationer så formas eleverna till att prestera för en trivial belöning och med minimal ansträngning. De frågar ”kommer det här på provet?” och modifierar sin arbetsinsats därefter.
Jag har ingen lösning. Men jag vill i sammanhanget påminna om hur republikanska delstater i USA rensar skolbibliotek från ”olämpliga” böcker. På ett bakvänt sätt har de kanske förstått bättre än många handvridande debattörer i vår del av världen vad böcker kan göra: rasera mentala murar, ge spelrum för fantasin och slippa känna sig ensam i sitt huvud.
Den 4-10 oktober firas Banned Books-veckan i USA. American Library Association har publicerat på sin hemsida en lista över de oftast bortrensade (”most challenged”) böckerna. Var och en av dem – vågar jag lova – är ett effektivt motgift mot tristess och en inkörsport till upplevelseläsning. Bara för smarta vuxna att placera i unga läsares händer: här, läs en förbjuden bok. Det lär inte märkas direkt i Pisa-mätningen eller bnp, men det kan revolutionera ett liv.
