Kvartetten har ännu lång väg att gå
Den tredje veckan med regeringsförhandlingar står i startgroparna. Efter två veckor där mycket gått ut på att hitta en gemensam lägesbild och sålla fram gemensamma ståndpunkter börjar det snart bli dags att bryta arm om de frågor där man tycker olika. Och sådana frågor finns det gott om.
Den andra veckan av förhandlingar avslutades i fredags med att de fyra partiledarna höll ett promenadmöte runt Skatudden, efterföljt av en kort presskonferens utomhus. Promenadmötet var ett sätt att föregå med gott exempel eftersom ett av Finlands problem är att allt för många sitter för mycket, vilket orsakar stora kostnader för sjukvården. Partiledarna tävlade i att betona vikten av att alla rör på sig för att motverka ohälsa.
Det var ett enkelt sätt att visa på enighet mellan de fyra förhandlande partierna – vilket kan behövas! – efter att SFP:s Eva Biaudets (som var den enda i svenska riksdagsgruppen som sa nej till att gruppen skulle gå med i regeringsförhandlingarna när Sannfinländarna ingår) korta paus från förhandlingarna under torsdagen först blev en nyhet, för att sedan klassas som en nyhetsanka för att sedan återuppstå som nyhet.
Fredagens version av händelsen, enligt SFP-basen Anna-Maja Henriksson, är att Eva Biaudet behövde gå ut och ta frisk luft. Det är oklart hur uppblåst händelsen blivit av medierna, eller hur mycket Anna-Maja Henriksson försökt tona ned den samma. Klart är ändå att det finns frustration och olika synpunkter, framför allt mellan Svenska folkpartiet och Sannfinländarna. Det medgav både Anna-Maja Henriksson och Sannfinländarnas ordförande Riikka Purra på fredagens presskonferens.
Mot bakgrunden av att de två första veckorna innehållit flera twitterbråk som krävt flera interna diskussioner om spelregler vill partiledarna helt säkert nu visa på stark enighet utåt. Vad är då bättre än att prata om vikten av motion och hälsa? Ett tryggt ämne som ingen kan ha en avvikande åsikt om.
Faktum är ändå att de ordbråk som redan inträffat och den skarpa kritik som förts fram mot att SFP gått med på att regeringsförhandla tillsammans med Sannfinländarna, även om det är under ledning av Samlingspartiet, inte gått obemärkt förbi. Anna-Maja Henriksson har otaliga gånger i olika kanaler, betonat att man nu är med och tar ansvar och försöker hitta lösningar, men att partiet – eller i realiteten svenska riksdagsgruppen – tar ställning till om man ska vara med eller inte med i en framtida regering tillsammans med Sannfinländarna när det finns ett förhandlingsresultat.
SFP:s resonemang går ut på att det är bättre att vara med och försöka påverka än att stå bredvid. Och att man inte har en sådan position att man kan ställa krav på vem regeringssonderaren Petteri Orpo väljer att bjuda in till förhandlingsbordet. Klassiskt SFP-resonemang.
Under veckoslutet uttalade sig Anna-Maja Henriksson för Hufvudstadsbladet och där konstaterar hon ett par saker: SFP har en vågmästarroll, och den här gången är det färre partier med i regerinssamarbetet än de senaste regeringarna där SFP varit en del, det betyder att SFP:s politik ska synas mera i programmet. Det kan tolkas som en pik till Riikka Purra som tidigare i processen uttalade sig om att SFP ser ut att få oproportionellt mycket betydelse i förhållande till sin storlek.
Frågan är om SFP har stake att stå på sig i förhandlingarna och faktiskt säga tack och hej till resultatet om det visar sig innehålla för mycket av det som Anna-Maja Henriksson kallade ”sannfinländsk politik” under valkampanjen. Den frågan duckade Anna-Maja Henriksson helt i lördagens intervju i Hufvudstadsbladet.
Åland då? Ålandsfrågorna behandlas vid reformbordet som kallas Finland som trygg och resilient rättsstat. Från SFP ingår där Eva Biaudet, Sandra Bergqvist och Hanna Seppä. Förutom Åland, diskuteras frågor som rör inre säkerhet, förebyggande av segregation, integration, övergripande säkerhet och jämlikhet.
I förra veckan hördes lantrådet Veronica Thörnroos (C) av partiordförandena. Hon framförde bland annat att man nu vill att nästa Ålandsminister hör till statsministerpartiet, läs Samlingspartiet. Det gavs förstås inga sådana löften, men sannolikheten är ändå stor att det blir så. Ett kriterium för Ålandsministerposten är att hen pratar en god svenska.
En substansfråga Åland fört fram är sjöfartens bemanningsstöd. Inför valet höjdes många röster för nedskärningar av posten. Samtidigt finns det goda argument för att behålla bemanningsstödet. Det handlar om krisberedskap, finländska arbetsplatser och vikten av en finländsk flotta. Det är tunga argument.
Det pågår helt säkert hårda diskussioner om bemanningsstödet, framför allt storleken på det. Hur debatten slutar är förstås ännu öppet, men sannolikheten för att förnuftet vinner är stor och att stödet fortsätter på ungefär samma nivå som i dag.
Huruvida de andra substansfrågorna – skatteundantaget, energifrågor och flygtrafik – resulterar i konkreta skrivningar i regeringsprogrammet är mer oklart. Det kan vara så att det är för små detaljer i den stora helhet ett regeringsprogram ändå är.
När förhandlingarna nu inleder sin tredje vecka ska parterna snart ha en gemensam lägesbild och identifierat de frågor där man tycker lika, respektive olika. Det har sagts att det redan producerats en del av texten i regeringsprogrammet. Gott så. Men snart måste man också börja förhandla om de frågor där det finns olika uppfattningar och det kan bli svårt. Ekonomin (där mer pengar till vården är en del) är den främsta och största frågan, samtidigt som alla är överens om att det där krävs åtgärder.
Sedan har vi klimatet, EU-politiken, invandringen och biståndet där Sannfinländarna och de tre andra (i varierande grad) har starkt olika åsikter.
Det kan krävas många promenadmöten och pauser för att ta frisk luft innan det finns ett resultat som alla fyra partier kan omfatta. Om det överhuvudtaget lyckas. Kvartetten Orpo, Purra, Henriksson och Essayha har ännu lång väg att gå innan de når i mål.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
