Konsten att kulturbojkotta konstruktivt
”Att uttrycka sin protest mot kriget i Ukraina genom att inte läsa Dostojevskij kan man göra om man vill, men det är ett slag i luften”. Det skriver Rysslandskorrespondenten Anna-Lena Laurén i Dagens Nyheter, på temat kulturbojkott.Men passa på att bekanta dig med ukrainsk litteratur också, är hennes tips. Med andra ord: när kultur och politik krockar kan det bana väg för nya upptäckter och talanger.
Som Anna-Lena Laurén konstaterar har röster höjts för att bojkotta rysk kultur och litteratur på grund av Rysslands krig i Ukraina. Men hon hävdar att kultur och språk alltid har en fristående rätt att existera. Hon påminner också om att rysk imperialism har funnits länge. Men det var få som efterlyste en bojkott av rysk kultur efter Rysslands annektering av Krim, trots att den var ett uttryck för samma sak: rysk imperialism.
”Jag förstår varför det kan finnas situationer när man av principskäl inte vill ha något med ett visst språk eller kultur att göra. Men jag vet också att varje kultur och språk existerar i sin egen rätt”, skriver hon.
I vår tid har begreppet ”cancel culture” slagit igenom. På svenska kan det heta utfrysningskultur, kränkthetskultur eller deplattformering. Ofta har det förstås att göra med att en känd person säger eller gör något som får publiken att vända sig bort från honom eller henne.
Den ryske stjärndirigenten Valery Gergiev är en gammal vän till Putin och har ofta uttalat sitt stöd för honom. Men förra året sa hans egen agent upp kontraktet med honom, sedan Gergiev vägrat att fördöma Rysslands krig i Ukraina. Han hade sedan förlorat uppdrag för Münchens filharmoniska orkester, Wienfilharmonikerna och Carnegie Hall i New York. Han hördes senast av i slutet på mars, då han ledde den ryska Marinskyteaterns orkester på en turné i Kina.
”Som att komma hem”, sa han inför den första konserten i Beijing, enligt kinesiska Global Times.
Den världsberömda sopranen Anna Netrebko, som numera är österrikisk medborgare men som inledde sin karriär i Ryssland med Valery Gergiev som mentor, har uttalat sig mot kriget, om än inte tillräckligt entydigt för alla. Hon togs i försvar av Bogdan Roščić, chef för Wienoperan, som sa att Anna Netrebko hade fördömt kriget i tydliga ordalag, och var välkommen att uppträda på Wienoperan. Han varnade också för att tvinga ryska konstnärer att fördöma den ryska regeringen.
”Ingen kan placera sig utanför politiken. Jag avvisar tanken att särskilt begåvade människor ska få förlåtelse för sådant som vanliga dödliga straffas för. Men det är inte samma sak som att förplikta artister att predika om moral eller att låta någon högaffelviftande pöbel på Twitter bestämma vad som är moral,” sa operachefen.
Balettdansaren Sergej Polunin – känd bland annat från videon till Hoziers hit ”Take me to Church” – har bilder av Putin tatuerad på kroppen och uppmanar Ukraina att låta sig uppgå i Ryssland, för fredens skull. Teatro Arcimboldi i Milano ställde i vintras in en balett om Rasputin med Polunin i huvudrollen, efter påtryckningar i sociala medier. Polunin landade dock på fötterna i Storbritannien, där han ska uppträda i London senare denna månad.
För vanliga kulturkonsumenter – av opera, dans, gangsterrap eller vad det kan vara – så blir det väl snarast magkänslan som får avgöra. Att se, säg, en Woody Allen-film 2023 blir en annan upplevelse än vid den tiden de hade premiär. Samma med att lyssna på R&B-musikern R. Kelly – dömd till 30 års fängelse för bland annat våldtäkt av barn, utpressning och människohandel.
Eller musikern och producenten Kanye West som kom med grovt antisemitiska uttalanden och blev fotograferade ätandes middag med Donald Trump och en känd förintelseförnekare på Mar-a-Lago förra året. Wests sponsorföretag Adidas sa upp kontraktet och åkte självt på en massiv ekonomisk förlust när skoserien med artistens namn på blev osäljbar. Det är ju en gång så: det finns alternativ. Andra filmmakare, andra musiker och dansare.
Anna-Lena Laurén kallar det för ”ett slag i luften” att låta bli att läsa Dostojevskij och motivera det med Rysslands angrepp på Ukraina. Det är det förstås: att folk slutar läsa ”Brott och straff” hjälper inte Ukraina. Betydligt mer konstruktivt är det att göra som Anna-Lena Laurén föreslår: läs ukrainska författare, vid sidan om Dostojevskij.
Det är ingen hög tröskel att bojkotta ryska konstnärer som öppet stöder Putin. Och att R. Kelly och Kanye West så snabbt förpassade sig själva till historien var kanske heller inte en så stor förlust. Det tomrum de lämnade efter sig fylldes snabbt av Lizzo, Megan Thee Stallion, Cardi B, med flera. På kulturfältet – både det internationella och det lokala – växer det snabbt upp nya skott, och för publiken är det bara att ta emot.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
