SÖK
MENY
Flera har ifrågasatt om stadens ledning, både den politiska och operativa, har tagit larmen från de anställda på Mariehamns stad på tillräckligt stort allvar efter Nyans granskning. I kväll nuddar frågan stadsfullmäktige när det är dags att återvälja styrelsen för de kommande två åren.
I Nyans granskning av arbetsklimatet i staden framkommer rapporter om allvarliga missförhållanden. Flera anställda vittnar dessutom om rädsla för repressalier om de pratar med politiker eller massmedia, till och med chefer eller kollegor, för att de brister mot den så kallade lojalitetsplikten – alltså att de anställda ska vara lojala med sin arbetsgivare.
Debatten har i stort handlat om huruvida stadens företrädare har tagit påståendena på tillräckligt stort allvar. För när stadsdirektör Arne Selander och HR-chefen Sari Hautamäki fick frågor som tangerade just detta blev stadsledningens reaktion häftig. På frågan ”Hur ser ni på att personal upplever att ni använder lojalitetsplikten som ett försök till munkavle för att de inte ska kontakta media eller politiker?” blev stadsdirektörens svar följande:
”Då är de ju okunniga i så fall. Det här är ju förtal, det är rena lögner. Jag har aldrig sagt det som påstås här, aldrig någonsin. Att jag skulle förbjuda kontakt med politiker? Det är ju totalt huvudlöst. Det är total osanning. Det är ju jättesorgligt att ni lyssnar på människor som säger det här, om de ens sagt det. De hittar ju på”.
Ett svar som blir extra besvärande när det visar sig att stadsdirektören och HR-chefen en månad innan intervjun hade bestämt sig för att utreda huruvida stadsmiljöchefen Susanne Perander hade varit illojal när hon berättade för stadsstyrelsen och stadsmiljönämnden att hon upplever missförhållanden på jobbet.
Det är också värt att påpeka att Perander inte hamnade i onåd för att hon offentligt delade med sig av sina erfarenheter i Nya Åland: det var uttryckligen för att beslutsfattarna i staden informerades.
Det som stadsledningen så kraftigt tog avstånd ifrån verkar alltså vara ett tillvägagångssätt som används. Ändå är reaktionerna från mariehamnarnas företrädare, politikerna, svala. På ett sätt är det förstås bra att man inte för sin personalpolitik i offentligheten. Men än så länge har stadsstyrelsen, i alla fall två av tre ledamöter, uttryckt ett stöd för direktören och därmed indirekt hans arbetsmetodik. Stadsstyrelsens ordförande Michele Ferrari (Lib) går längst av alla: ”Jag har inte sett några som helst indikationer på att mitt förtroende (för stadsdirektören) kommer att rubbas”.
”Inga som helst indikationer”. ”Kommer att”. Det låter onekligen som ett starkt mandat. Speciellt med tanke på vad som har framkommit.
Hur ska de stadsanställda läsa ett sådant uttalande? Att förtroendet för högsta chefen inte kommer att rubbas och att det därmed nog är dags för resten att rätta sig i ledet? För Ferrari har konsekvent undvikit att kommentera fallet Susanne Perander, men i en intervju med Nyan förra veckan lättade han lite på låset: ”Det är inte okej att sprida vad för information som helst till politiker heller”.
Det är svårt att tolka på annat sätt än skuldbeläggande av en anställd som vittnar om missförhållanden, som har försökt gå de rätta vägarna och till sist informerade de ytterst ansvariga när inga andra vägar fanns öppna.
I kväll väljs stadsstyrelsen för nästa tvåårsperiod. Det lär ske på samma sätt som vanligt, för posterna i stadsstyrelsen är en del av det politiska pusslet som läggs efter val. Så frågan är om stadsstyrelsen har fullmäktiges förtroende? Allt tyder på att svaret blir ja. Visst går det att hänvisa till att den utredning som initierats av styrelsen ännu inte är klar, men det ursäktar inte bemötandet av de som mår dåligt över att gå till jobbet i dag.
I kväll när stadsfullmäktigeledamöterna lägger sin röst känner de i alla fall till arbetsmiljöproblemen i den organisation de är ytterst ansvariga för. De känner också till hur både den operativa och politiska ledningen bemöter det som framkommit i granskningen.
Det är i slutändan politikerna som beslutar vilken slags stad de förvaltar åt mariehamnarna.
