SÖK
MENY
”Den stora upphandlingen”, en total omläggning av skärgårdstrafiken, är den största satsning som regeringen Sjögren II kommer att göra.Låt oss hoppas att det inte blir ”elhybriden 2.0”.
I dag presenterades landskapsregeringens budget för 2026. Bland förslagen finns projektet ”Skärgårdstrafik 2030”. Det är i grova drag de kortruttsplaner som redan har presenterats. I stället för dagens upplägg ska färjpassen kortas genom att leda trafiken på vägar över skärgårdsöar.
Enligt infrastrukturavdelningen finns en rad fördelar. Det minskar utsläppen och gör trafiken mer skalbar. Minskade utsläpp och kortare pass bidrar till positivt till utsläppsmålen och sparar pengar, dessutom möjliggör de eldrift på sikt. Det här ska enligt beräkningarna spara 53 miljoner euro på 15 år.
Det kräver satsningar i infrastrukturen på runt 30 miljoner euro. Bland annat behöver landskapet bygga ett nytt färjfäste på Föglö, Hastersboda.
Tanken är att genomföra upphandlingen i vår och att det nya upplägget kan vara igång våren 2027 på Norra linjen. Södra linjens omläggning kan vara igång tidigast 2029. Regeringen ber lagtinget om en fullmakt på 340 miljoner euro för att genomföra projektet.
Förslaget är tekniskt klokt, men planerna verkar inte ha övertygat alla.
Det har vid flera tillfällen lyfts att stora infrastrukturprojekt borde ha kvalificerad majoritet i lagtinget. Av allt att döma har regeringen inte det i nuläget.
Från oppositionen kommer beskyllningar om en ovilja från regeringen att kompromissa och de allra flesta i oppositionsbänken är i nuläget kritiska till förslaget. Planerna har presenterats och diskuterats, men flera ur oppositionen påpekar att väldigt lite har förändrats sedan förslaget först fördes fram. Det verkar dessutom finnas viss tveksamhet inom små delar av majoritetsblocket. Regeringen Sjögren II har i dagsläget en majoritet på 17 mandat i lagtinget.
Efter förra valet bildades en regering med Liberalerna och Centern just med målsättningen att skapa en större hållbarhet i politiken. Upplägget skulle tala för långsiktighet i också den här överenskommelsen. Men i alla fall om man ska tro Åland Gallup så är den gamla partikartan på väg att ritas om. Det är med andra ord inte alls säkert att ett handslag mellan C och Lib är det som garanterar långsiktighet i den åländska politiken i framtiden.
Mönstret för Skärgårdstrafiken 2030 är oroväckande likt det förra kortruttsprojektet vad gäller förutsättningarna. Den uppenbara risken är att projektet värt 340 miljoner euro knuffas igenom lagtinget med svagt stöd. Vad händer om det blir en valfråga?
Redan nu har förslaget fått kritik, främst från skärgården. Givetvis kommer alla inte att bli nöjda i ett så stort förändringsarbete, det är förändringens själva natur. Men regeringen borde se till att politiken står pall när det börjar blåsa.
Ett enhälligt lagting är förstås orealistiskt. Men två tredjedelar borde vara ett krav för den här typen av satsningar och en garant för att projektet överlever.
Det ska förstås också sägas att Skärgården 2030 i nuläget är landskapsregeringens förslag. Det kan hända saker längs vägen. Det är i slutändan lagtinget som bestämmer och förslaget kan korrigeras i budgetprocessen. Men innan några avtal skrivs under måste landskapsregeringen säkerställa att det finns en stabil majoritet för förslaget, där helst ett av de stora oppositionspartierna borde vara med. Förslaget är bra, men ibland räcker inte det. Poängen är att projektet måste hålla i det långa loppet.
Ålänningarna har inte hämtat sig från fiaskot med elhybriden. Ett nytt trauma måste undvikas till varje pris. Låt oss hoppas att det går bättre än förra gången.
