Djävulen bor i detaljerna
Så landade till sist förslaget om temporär smittskyddslag någorlunda i verkligheten. Men fortfarande finns stora, olösta frågor för Ålands del.
Familje- och omsorgsminister Krista Kiuru har inte direkt gjort sig känd för kompromissvilja eller ens – tidvis – verklighetsanknytning. Det var ju till exempel hennes soloåkning förra våren, med utspel om att sätta svenska turister i fängelse om de inte följde smittskyddslagen, som blev dödsstöten för den åländska stuguthyrningen 2020.
Det nya förslaget till temporär smittskyddslag i våras gav i förstone prov på samma takt och finess. På fullt allvar föreslog social- och hälsovårdsministeriet att finländska medborgare skulle tvingas uppvisa ett negativt covid 19-test för att släppas in i sitt eget land, med hot om lagföring för den som inte lydde. Det stod en doft av tyranni kring de tankarna: Man påminns om poeten Willy Kyrklunds sentens om hur godheten upphäver sig själv när den drivs till sin spets.
Det nya förslaget, som stöpts om i omgångar efter frän och enhällig kritik från såväl förvaltnings- som grundlagsutskottet, verkar på ytan vara vettigt. Borta är idéerna om att strunta i EU:s färgmodell och köra sitt eget lilla race med hermetiskt slutna gränser (man undrar om det lurar någon form av socio-kulturell finsk beröringsskräck längst ner i ministeriets undermetvetna) och alla som fått den första sprutan släpps in, oavsett avreseregion.
Men sedan blir det krångligt. Alla undantagsgrupperna sägs nämligen vara strukna (detaljerna i förslaget är i skrivande stund luddiga) vilket är dåliga nyheter för alla arbetspendlare, personer med familjeanknytning samt stug- och fritidsbåtsägare.
Man kan hävda att de flesta vid det här laget fått sin första spruta. Man kan dessutom tycka att den nya deltavarianten av coronaviruset är så oroväckande att det är fullt rimligt med krav på åtminstone partiell vaccination.
Samtidigt blir situationen knivig för Åland på fler sätt än ett.
Enligt förslaget ska alla inresande från andra länder än de gröna kunna visa upp ett negativt coronatest taget 72-120 timmar efter inresa. Det leder till åtskilliga funderingar, eftersom ingenting garanterar att Sverige blir grönt särskilt snart (även om siffrorna just nu ser bra ut).
Till att börja med: Åland är en ö. Hur ska man kunna skapa en kontrollapparat som kan hålla reda på alla fritidsbåtarna? Hur gör man med korttidsresenärer som ger sig av efter 24 eller 48 timmar (på den punkten verkar för övrigt förslaget vara osäkert ur smittskyddssynpunkt)? Och hur ska lagen efterlevas – ska vi skicka polisen på tredskande stughyrare?
Sedan har vi den ekonomiska aspekten. Vem ska betala för allt det där testandet av turister? Ålands riksdagsman Mats Löfström uppger i en intervju med Nyan igår att lagen dikterar att testandet ska vara gratis, men tillägger, aningen illavarslande: ”Men vi måste vänta och höra vad ÅHS säger om det.” Det är lätt att hålla med honom på den punkten, och man kan misstänka att ÅHS kan ha mycket att säga om saken.
För tester kostar och någonstans ifrån måste pengarna komma. Blir det finländska statskassan som står för fiolerna? Det ska bli intressant att se hur långt Finlands generositet sträcker sig om Sverige förblir rött.
Som helhet är lagförslaget acceptabelt, men djävulen bor som bekant i detaljerna. Minister Kiuru har en del kvar att bevisa innan Åland kan andas ut.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
