Fallet Lindsay Clancy har väckt internationell uppmärksamhet och satt ett välbehövligt strålkastarljus på depression och psykos till följd av förlossning. Utan rätt vård och förståelse kan mentala kriser leda till det absolut otänkbara.
Det finns vissa internationella rättsfall som väcker stor uppmärksamhet, så till den grad att media över hela världen följer processen dag till dag. Fallet Lindsay Clancy i USA är ett sådant. En kvinna som dödade sina tre barn och sedan hoppade ut genom fönstret. Hon är sorgligt nog inget unikt fall, den senaste tiden har inte mindre än två liknande fall rapporterats: en kvinna i Australien som hoppade av en klippa med sina två barn och ett annat fall i USA där en mamma dödade två av sina tre barn.
Nu söker många svar på en fråga som verkar omöjlig att besvara – vad får en mor att döda?
The Guardian kallar det ”Amerikas sorgligaste mordrättegång”. Processen mot Lindsay Clancy har fokuserat mycket på mental ohälsa; specifikt postpartumdepression. Försvaret menar att bristande vård och övermedicinering ledde den då 32-åriga sjukskötaren till en psykos. Det var, enligt Clancys advokat, i detta tillstånd som hon tog livet av sina tre barn och försökte begå självmord. Under rättegången har det framkommit att Clancy fått utskrivet 13 olika psykiatriska mediciner under månaderna före dådet. Hon hade aktivt sökt hjälp för sin mentala hälsa och även skrivit in sig på en psykiatrisk avdelning en tid.
Det har skrivits spaltmeter efter spaltmeter om Lindsay Clancy, som i dag är rullstolsburen till följd av händelsen. Hur hon reagerat under rättegången, hur hon varit som mamma, vad hon skrivit i sin dagbok, vad andra säger om henne …
Barnens far har själv uttalat sig om kvinnan som i dag är hans ex-fru. Till tidningen New Yorker säger han: ”Jag var inte gift med ett monster, jag var gift med någon som blev sjuk”.
Åklagaren hävdar dock att dåden var planerade och uttänkta. Även om många internetdetektiver gärna vill peka fingret på pappan så har rättegången inte handlat om Lindsay faktiskt dödat sina barn – hon har erkänt, den stora frågan har varit om dådet faktiskt kan räknas som mord.
Oavsett hur domen faller ut så har rättegången initierat en välbehövlig diskussion om kvinnors mentala hälsa, speciellt i relation till förlossningsdepression och postpartumpsykos. En debatt som förra veckan förstärktes av den amerikanska skådespelaren Hayden Panettieres död. Panettiere hade talat offentligt om sin postpartumdepression och mentala ohälsa, ett tillstånd som till slut ledde till att hon gav upp vårdnaden om sin dotter.
Uppskattningsvis 0,1–0,2 procent av föderskor insjuknar i postpartumpsykos. Det kan i värsta fall leda till mani, förvirring och hallucinationer. Till följd av detta kan en persons verklighetsuppfattning totalt rubbas. En av sju föderskor uppges drabbas av förlossningsdepression. Sammanlagt börjar vi prata om många, många lidande själar.
Äimä ry är en finländsk förening som hjälper mammor som lider av graviditets- eller förlossningsdepression eller har genomgått en postpartumpsykos. Föreningen sprider kunskap om dessa sjukdomar och stödjer med sitt arbete förutom mammor även de närstående. De skriver på sin hemsida att ”Postpartumpsykos är en sjukdom med kraftiga symtom men återhämtningen kan ske snabbt” – det viktiga är att få rätt vård snabbt.
I The Guardian intervjuas Dr Nicole Kumi, en expert i postpartum mental hälsa, som säger att den aktuella rättegången i USA har belyst en mängd problem med diagnosticering och hantering av kvinnors psykiska hälsa. Hon menar att det finns ett betydande glapp i vården av mammors välmående efter förlossningen. Depression och psykos kan drabba vem som helst.
”Vi ser det ofta och vi ser det eskalera till katastrofala följder på grund av brist på utbildning och kunskap hos mammor, deras partners och för medlemmar av samhället som potentiellt kunde agera innan det kommer till den punkt det gjorde för Lindsay Clancy”.
Nu skiljer sig mödravården ganska stort mellan länder som Finland och USA.
På Åland görs kontinuerliga uppföljningar av både barn och mor, där det finns möjligheter att fånga upp tecken på depression eller psykisk instabilitet. Det är också svårt att tänka sig att 13 olika psykmediciner skulle kunna skrivas ut till en och samma person under en kort tid inom ramarna för vårt sjukvårdssystem. Vi har också större tillgång till sjukvårdsexpertis för mycket mindre kostnader än exempelvis USA.
Men likväl är det viktigt att också här ha vetskap om en otroligt sorglig och, eventuellt undvikbar, mordrättegång. Det mänskliga sinnet kan vara oerhört skört och om det mentala tyget brister kan det få tragiska konsekvenser. Om försvarets tes – att Lindsay Clancy inte var vid sina sinnens fulla bruk under händelsen – är sann vet ingen bättre än Clancy själv. Frågan ”vad får en mor att döda?” kan vara lika förbryllande för henne som för dig och mig. Men det är verkligheten, det otänkbara, som hon vaknar upp till varje dag.
