Den haltande rumban skaver
Många motsägelsefulla frågetecken återstår efter måndagens presskonferens med landskapsregeringen beträffande den framväxande exitstrategin – samt minst en renodlad obegriplighet.
Gårdagens ledare inleddes med ett citat av poeten och nobelpristagaren i litteratur Tomas Tranströmer. Efter måndagens coronapresskonferens och det åtföljande inträdet i månaden februari visar sig Tranströmer återigen vara lämplig att utgå ifrån:
”I februari stod levandet still./Fåglarna flög inte gärna och själen/skavde mot landskapet så som en båt/skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid”, skriver han 1963 i diktsamlingen ”Den halvfärdiga himlen”.
För levandet står märkligt still i februari 2022 och själen skaver ännu mot det pandemidrabbade landskapet. Hur ska man egentligen förstå de olika motstridiga beskeden som kom från politikerna och tjänstemännen i måndags?
I förstone verkar allting begripligt. Coronahotet ska försiktigtvis nedgraderas och vården koncentrerar resurserna till annat än att hålla koll på folk som i de flesta fall inte har värre symptom än en släng av snuvan. Klart så långt.
Av denna anledning sätts covidsmittade inte längre i karantän enligt smittskyddslagen och rekommenderas heller inte att testa sig. I stället ska ålänningarna utgå ifrån att alla luftvägsinfektioner är omicron och stanna hemma i minst fem dagar eller, om inte det räcker, tills de är symptomfria. Sjukanmäler sig gör man som vanligt.
Och där blir det plötsligt väldigt konstigt.
Vem ska betala det kalaset? Detta har nog varit en het potatis ganska länge i landskapsregeringens och samarbetsgruppens diskussioner, med tanke på vilken respekt man i andra relaterade sammanhang har visat näringslivet.
För om man behandlar omicronsjuka som en vanlig ”sjukskrivningssjuka” åker nämligen arbetsgivaren på att betala frånvaron, till skillnad mot om smittskyddslagen kopplas in.
Antagligen var detta anledningen till den komiska episod på presskonferensen, då lantrådet Veronica Thörnroos plötsligt började agera reporter och ställde följdfrågor till smittskyddsläkare Tora Woivalin efter Nyans fråga i ämnet. För det märkliga är att ÅHS på begäran fortfarande kan testa en – och vid konstaterad smitta sedan utfärdar ett positivt besked. Med hjälp av detta besked kan sedan arbetsgivaren få ersättning för sin sjuka arbetstagare från FPA enligt smittskyddslagen.
Resultatet av detta valbara dubbelkommando kommer att stavas kaos både för ÅHS och de privata vårdgivarna (samt förstås stora kostnader för företagen), vilket väl var just vad man ville undvika?
Dessutom: är eller är inte omicron en ”vanlig sjukdom”? Att det räcker med ett samtal till jobbet när man känner sig snuvig borde indikera detta. Men varför är i såna fall corona fortfarande klassat som en samhällsfarlig sjukdom i Finland?
Möjligen är vi i ett nytt paradoxalt läge här: Att omicron är ofarligt för vaccinerade och personer utanför riskgrupperna, men samhällsfarligt för de andra? Och hur hanterar vi då det läget?
Själen skaver vid det samtida landskapet. Det värsta skavsåret kommer dock från en fråga som fick märkligt lite belysning i måndags.
Så vi ska sluta testa alla som snorar och försöka leva med smittan? Okej, kanske begripligt.
Men då blir det helt enkelt obegripligt varför vi fortfarande ska begära covidpass eller test för alla inresande till Finland. Hur i herrans namn tänkte de finländska myndigheterna här?
Att Finland på denna punkt inte är ensamt i klassen om att bära dumstrutsmössan gör inte saken bättre: Även Danmark och Storbritannien tycks ställa samma oförenliga krav.
Landskapsläkare Knut Lönnroth skrev spetsigt om motsägelsefulla inreserestriktioner redan i slutet av förra året: ”Virusstammar från utlandet [ses som] farligare än de som redan hunnit integreras i det egna landet. Norge räds svenska virus, Danmark räds norska virus, Finland räds danska virus och Sverige räds finländska virus – och så vidare i denna märkliga gränshindersrumba”, skrev han och professor Anders Björkman på DN Debatt den 22 december.
Lönnroths polemiska udd var den gången mest riktad mot Sverige men pekar nu lika mycket på oss själva. Alltmedan den haltande rumban skaver allt svårare mot själen, så som en båt skaver mot februaribryggan den ligger förtöjd vid.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
