Dags att diskutera det ryska konsulatet
Varför diskuteras inte den ryska regimens närvaro på Åland också bland våra folkvalda politiker?
Bilderna och berättelserna från den ukrainska staden Butja är fruktansvärda. Situationen har varit helvetisk: systematisk tortyr, våldtäkter och avrättningar av civila. Även från andra städer, som ryska trupper har lämnat, kommer nu liknande berättelser i och med att befolkningen återigen får kontakt med omvärlden. Av de vittnesmål som har kommit fram finns dessutom sådana som tyder på att det otänkbara våldet är en utstuderad del av krigföringen.
Det går inte att blunda för regimens ansvar för det inträffade.
Nya sanktioner är på gång och flera europeiska länder börjar nu på allvar begränsa de diplomatiska kontaktytorna med Ryssland. I veckan utvisade Sverige tre ryska diplomater. Italien, Grekland, Danmark, Lettland, Estland och Spanien utvisar också diplomater. I Finland har frågan diskuterats, men ännu har inga beslut fattats. Vi har förstås ett mer prekärt geografiskt läge, men riksregeringen har tidigare utvisat ryska diplomater. Just nu är det befogat med liknande åtgärder.
De åländska politikerna har i omgångar fördömt kriget med stora ord. Frågan om egna ”åländska” sanktioner har också debatterats. Det har till och med pratats om att stänga Långnäs hamn för fartyg med rysk last.
Men i den offentliga debatten pratas väldigt lite om det ryska konsulatet på Åland. Sedan 40-talet har Ryssland, dåvarande Sovjetunionen, haft rätt att finnas på Åland för att övervaka Ålands demilitarisering. Och man kan sannerligen ifrågasätta med vilken legitimitet den ryska regimens företrädare på Åland kan utföra sitt uppdrag i dag. Den ryska regimen är ansvarig för ett invasionskrig innehållande metoder som avrättningar och sexuellt våld på civila och barn.
Konsulatets status som demilitariseringens övervakare lär vara en behörighetsfråga som Åland inte äger. Men om det från politiskt håll uttalades en önskan att stänga konsulatet – i all fall tillfälligt – skulle ålänningarna åtminstone få veta att insatser görs för att sluta ge legitimitet åt den ryska regimen. Ett sådant önskemål skulle knappast gå obemärkt förbi i riket.
Det minsta man kunde efterlysa är i alla fall en politisk diskussion om saken.
Övervakningen av demilitariseringen är, på sin höjd, symbolisk. Om regeringen Marin vill behålla kontakt österut så är Helsingfors och ambassaderna där arenan för sådana samtal.
Det finns såklart många aspekter av att utvisa diplomater. Ryssland har låtit meddela att landet svarar med samma mynt om diplomater skickas hem. Men det kan väl vara en rimlig risk att ta i nuläget.
Frågan om det ryska konsulatet borde i alla fall diskuteras. Också på Åland.
Den ryska regimen har tappat all legitimitet. Det måste märkas också i diplomatin.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
