Censuren är en schweizerost
Sammetsdiktaturen har förvandlats till en riktig diktatur, som febrilt försöker ta kontroll över informationsflödet.Men i dag är det svårare än någonsin, och den ryska censuren håller på att urholkas till en schweizerost genom vars hål sanningen småningom når de djupa folklagren.
Förra året utkom hyllade och flerfaldigt prisbelönade journalisten och författaren Anna-Lena Laurén med sin senaste bok ”Sammetsdiktaturen. Motstånd och medlöpare i dagens Ryssland”. Det ryska uttrycket barchatnaja diktatura – sammetsdiktatur – myntades enligt Laurén 1880 då tsar Alexander II efter att Vinterpalatset utsatt för ett bombdåd av revolutionärer gav en kommission i uppdrag att kväsa de revolutionära rörelserna med oinskränkta medel. Samtidigt skulle kommissionen emellertid också genomföra progressiva reformer i syfte att minska det folkliga stödet för revolutionärerna. ”En järnnäve i en sammetshandske – en sammetsdiktatur.”
Uttrycket utgör, enligt Laurén, ”ett sätt att definiera skillnaden mellan en totalitär stat och ett auktoritärt samhälle”. Putins Ryssland ”är det sistnämnda”, skrev Laurén då.
Som vi vet har mycket hänt sedan dess, vilket Laurén också konstaterar i ett meddelade på Förlagets Facebooksida. ”Sammetsdiktaturen var det system som rådde i Ryssland cirka tjugo år under Putin. En diktatur som inte var en riktig diktatur – det var farligt att opponera sig, men många gjorde det ändå. Oberoende medier trakasserades ständigt, men de fanns. Den som demonstrerade kunde bli misshandlad – men folk protesterade i alla fall.
Nu tyder allt på att Sammetsdiktaturen övergår till att vara en riktig diktatur. Oberoende medier stängs handgripligen och även utländska journalister hotas av fängelse för kritisk rapportering.”
Regimen gör allt i sin makt för att kontrollera informationsflödet om kriget som inte får benämnas krig genom statstyrda medier. Det ryska folket matas med propaganda och desinformation om ”den militärtekniska operationen” och ”befrielseuppdraget”, och lärare tvingas hålla propagandalektioner som förmedlar den statliga versionen av vad som händer i Ukraina för sina elever. Den 28-årige läraren Kamran Manafly, som Aftonbladet (14.3) skriver om med hänvisning till Novaja Gazeta, ett av ytterst få oberoende medier som fortfarande inte har stängts i Ryssland, vägrade med följden att den av eleverna älskade läraren fick sparken.
Men det är svårare att fullständigt kontrollera informationsflödet i dag jämfört med under Sovjettiden. ”Det mest väsentliga när det gäller att förstå det auktoritära systemet i Ryssland är att det inte är vattentätt. Att människorna i Putins sammetsdiktatur har tillgång till samma information som resten av världen. Att ukaserna som kommer uppifrån ofta kringgås. Om en webbplats stängs ned byggs den upp på nytt, eller får en ny IP-adress i ett annat land. Många går in på nätet via vpn och använder krypterade meddelandetjänster.”
Även om snaran dragits åt väsentligt bara under de senaste veckorna lyckas många ur framför allt den välutbildade yngre generationen ta del av internationella medier genom att använda just vpn-tunnlar – krypterade och insynsskyddade anslutningar som gör att det ser ut som att användaren surfar från ett annat land genom falska IP-adresser. Den ryska chattkanalen Telegram samlar också många yngre människor, och är enligt den brittiska historikern Ian Garner, expert på slaviska språk och litteratur, en viktig kanal för att kringgå censuren (Svenska Yle, 4.3).
Trots att det är förbjudet och förenat med stor fara för repressalier har hundratusentals ryssar visat mod genom att gå ut på gatorna och demonstrera mot landets invasion av Ukraina under krigets första veckor. Regimen har svarat stenhårt: redan för mer än en vecka sedan (6.3) hade över 13 000 demonstranter gripits.
Men det är fortfarande en liten majoritet av det ryska folket som deltar i demonstrationerna mot kriget. Hur opinionen ser ut i stort är det svårt att veta. Den stora massan, som saknar andra informationskanaler än de statliga blir dagligen matad med lögner och propaganda. Men nu sker försök att på olika kreativa sätt nå även dem. Den litauiska kampanjen ”Ring Ryssland” hoppas kunna generera 40 miljoner samtal, där ryskspråkiga och ryssar som befinner sig utomlands slumpvis kopplas ihop med ryssar i Ryssland.
– Majoriteten av den ryska befolkningen stöttar vad Putin gör. Vi frågade oss: Hur kan en normal människa ge sitt stöd åt att tusentals människor dödas och att civilbefolkningen beskjuts? Svaret är: för att de inte vet vad som händer. Vi hoppas på det här sättet få stora grupper av den ryska befolkningen att ändra uppfattning, säger Paulius Senuta, en av initiativtagarna till kampanjen, i en intervju med Dagens Nyheter (13.3).
Samtalen i sig kommer naturligtvis inte att leda till revolution i Ryssland. Men tillsammans med andra medel kan kampanjen bidra till att gröpa vidare i censuren och sakta men säkert förvandla den till en ihålig schweizerost där sanningen om vad som egentligen sker i Ukraina kan sippra ut i de breda, ryska folklagren. Och när det väl sker kan regimen snart sitta i gungning.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
