Barnrättsminister bara första steget
Åland har fått sin första minister med särkskilt ansvar för barn och unga. Det är stark politisk signal. Nu ser vi fram emot konkreta åtgärder av Annika Hambrudd (C) och hennes ministerkollegor. Kanske Åland äntligen får sin barnrättsstrategi, det är ju trots allt ”bara” 13 år sedan FN bad om den.
Många åländska barn och unga mår bra, men samtidigt finns det allvarliga problem att ta tag i.
I den senaste Hälsa i skola-rapporten av THL rapporterades om ökande mobbning, ångest, sexuella trakasserier och andra hälsoproblem i unga ålänningars vardag. Trots rapportens namn handlar det minst lika mycket om hur barnen mår även utanför skolvärlden, som under fritidssysselsättningar och i hemmet. En minst sagt oroande siffra var att 20 procent av eleverna i årskurs 8 och 9 upplevt att deras föräldrar brukat fysiskt våld mot dem, 60 procent har utsatts för psykiskt våld av sina föräldrar de senaste 12 månaderna.
Vid presentationen var alla närvarande, både fackfolk och politiker, rörande överens om att något måste göras.
Sedan dess har vi haft ett val, en ny regering har tillträtt och i det nya regeringsprogrammet kan vi läsa att landskapsregeringen utnämner en särskild minister för barn och unga. Det torde vara första gången som barnrättspolitiken på Åland får en egen ministerportfölj och det välkomnas varmt av dem som jobbar med barns rättigheter och intressen på Åland.
I regeringsprogrammet sätter man också fingret på det som är kärnan i barnrättspolitiken, nämligen att ”barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande. Det handlar om att ta tillvara barns och ungas rättigheter och intressen i samhället. Det omfattar alla verksamheter där barn är berörda.”
Det finns gott om goda exempel på punktinsatser där berörda barn och unga fått göra sina röster hörda. I allt från vägprojekt, via daghemsgårdar till större revisioner av läroplansdokument har beslutsfattare och tjänstemän på olika nivåer i det åländska samhället involverat och lyssnat. Men det som saknats är en övergripande strategi för hur detta kan bli en del av vardagen. Finland och Åland har förbundit sig att följa barnkonventionen och då ska den följas. Det ska inte bygga på att en enskild tjänsteman eller beslutfattare har kunskap eller engagemang.
Den nya landskapsregeringen skriver att man har som ”målsättning att arbeta med” att ta fram en barnrättsstrategi, alltså en långsiktig och förvaltningsövergripande plan och förverkligande av barns rättigheter enligt FN:s barnkonvention. För en lekman kan det låta som ytterligare ett hyllvärmande dokument, men har här har vi ett dokument som verkligen kan få betydelse. Regeringen borde stryka ”målsättning” och helt enkelt få det gjort. Redan år 2011 rekommenderade nämligen FN:s barnrättskommitté att Finland skulle ta fram en nationell barnstrategi. Efter ett långdraget arbete publicerades den år 2021, och det finns numera även en speciell enhet inom statsförvaltningen som jobbar med just detta, alltså med visionen att Finland ska vara ett genuint barn- och familjevänligt land som respekterar barns rättigheter.
Här behöver alltså Åland jobba för att komma ikapp, och med en egen minister hoppas vi att så blir fallet. Åland behöver en egen strategi, eftersom mycket som berörs ligger under landskapets behörighet. Och det finns förutsättningar att få jobbet gjort, under den förra regeringen gjordes både en genomgång av nuläget och en plan för att ta fram en egen strategi.
Vi vet att det finns många åländska barn och unga, och hela familjer, som inte mår bra och som behöver hjälp för att komma vidare. För att säkerställa att Åland är en plats där alla barn, alla individer med alla olika förutsättningar och utmaningar, ska leva ett bra liv krävs det att samhället lyckas identifiera och prioritera var det finns både brister och möjligheter. Att Åland uppfyller FN:s barnkonvention ska inte bygga på att det råkar finnas ett brinnande intresse hos någon enskild person någonstans. Genom en barnstrategi kan all kunskap samlas på ett ställe. Där ska den finnas för alla som tar beslut som rör barn och såklart även för barnen själva.
En barnrättsminister är ett bra steg 1. En barnstrategi ett naturligt steg 2, och där är ett centralt krav att barn och unga ska var med i hela processen. Annars missar vi målet på startlinjen.
Konventionen
FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den också kallas, innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn.
Det finns 54 punkter och i punkt ett slås det fast att:
1. Som barn räknas varje människa under 18 år.
Fyra andra punkter kan beskrivas som extra viktiga. De fyra fungerar som läslinser för hur alla andra punkter ska tolkas.
De fyra är:
2. Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.
3. Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
6. Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.
12. Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.
Källa: Unicef
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
