Algblomningen är ett rop på hjälp
Algblomningen har nu kommit till de åländska vattnen. En ovanligt varm juni månad har föranlett mängder som är större än normalt så här tidigt på sommaren.
Man kan bara konstatera: det krävs fortfarande mycket arbete för att rädda Östersjön.
”Förutsättningarna för algblomning är på topp nu”. Det konstaterade Magnus Eriksson på ÅMHM till Nya Åland när vi förra veckan kom med för att testa vattenkvaliteten. ”Nu är det läge att bada. När algerna syns är det för sent”, sade han då.
I slutet av veckan kom den tråkiga bekräftelsen från Finlands miljöcentral. Nu är algblomningarna här. Satellitbilder visar ansamlingar av cyanobakterier bland annat väster om Kökar.
Övergödningen är en av de största utmaningarna för Östersjön. Det bidrar förutom till synlig algblomning även till mer osynliga problem som syrebrist och bottendöd. Cirka 60 000 kvadratkilometer av Östersjöns botten klassas som död.
Näringsämnena som göder vårt hav kommer från de 90 miljoner människor som bor inom avrinningsområdet. Källor är jordbruk, reningsverk, enskilda avlopp, trafik och industrier. Växtnäringen som rinner ut i Östersjön bidrar med nästan en miljon ton kväve och cirka 30 000 ton fosfor per år, skriver WWF. Det är mer än dubbelt så mycket utsläpp som för 100 år sedan. Mängderna varierar från år till år beroende av nederbörden.
Tillförseln av kväve och fosfor har minskat med 25 respektive 12 procent sedan år 2000. Men det är fortfarande alldeles för mycket.
Erik Bonsdorff var intendent vid Husö biologiska station år 1986–1998 och är i dag professor i marinbiologi vid Åbo Akademi. Han sade förra sommaren till Nya Åland att läget för våra vatten alltjämt är akut.
”Problemen verkar de facto öka hos oss, till skillnad från andra länder kring Östersjön.”
Finland är definitivt inte bäst i klassen och inte Åland heller, konstaterar han.
”Vi har en tendens att peka på andra länder och säga till exempel att polackerna är värre. Det är klart att det finns många fler polacker än ålänningar. Men min poäng är att vi inte har blivit så mycket bättre att vi kan skryta om det.”
Med anledning av den akuta Östersjöproblematiken har professor Kalervo Väänänen vid Åbo universitet intervjuat över 100 sakkunniga och politiker om Östersjön. Han har baserat på detta sammanställt en åtgärdsplan som ska rädda vårt hav.
De tre punkterna han listar är minskning av utsläpp av näringsämnen genom att exempelvis optimera gödsling och skapa tillräckliga skyddszoner, tillvaratagande av näringsämnen och biomassa från havet samt en ökning av fiske. Den sistnämna kan verka förvånande, men det syftar till att utöka inhemskt fiske främst av djurplanktonätande arter som strömming och skarpsill. Dessa två fiskar har blivit allt fler då torskstammen decimerats och strömmingen och sillen i sin tur decimerar djurplankton. Djurplankton behövs för att hålla nere mängden växtplankton som orsakar mer algblomning.
Miljö- och klimatminister Krista Mikkonen (Gröna) säger till Svenska Yle att det finns kommersiell potential i Väänänens lösningsförslag.
”Till exempel tillverkar en av våra butikskedjor inhemska fiskbiffar av braxen med stor framgång. En fisk som tidigare inte ansågs ha mycket värde fick plötsligt det.”
Väänänen menar att åtgärderna främjar en inhemsk cirkulär ekonomi, ökar den biologiska mångfalden och hjälper till att hantera klimatförändringarna.
För ett varmare klimat bidrar till ett mer ostabilt hav. Samma dag som Finlands miljöcentral publicerade bilderna av algerna utanför Kökar upplevde landet årets dittills varmaste dag. Det var nära ett rekord för junivärme.
Förändrat väder till följd av klimatkrisen kan bidra med både skyfall och värmeböljor, som påverkar algläget. Och det gäller inte bara sommarvädret. Årets våta och milda vinter, som förväntas bli ett allt vanligare fenomen, ledde till en exceptionellt hög fosforbelastning på Östersjön. Enligt Finlands miljöcentral kan klimatkrisen som värst öka fosforns urlakning från åkrar med 50 procent.
Förra sommaren blommade blågrönalgen extra rikligt söder om Åland. Nu kan det redan vara slutbadat för ett tag på många åländska stränder. Det är inte bara trist på individnivå, utan ett allvarligt rop på hjälp från vårt övergödda hav.
