Minns Bastun och Teckis källare
M.A. Numminen var en flitig gäst på Pub Bastun i Mariehamn på sjuttiotalet och i hans uppmärksammade bok om Finlands mellanölsbarer finns också Teckis källare på Föglö med. Dessutom har han framträtt både på litteraturdagarna och Alandia jazz.
När jag träffar Numminen och hans musikerkumpan Pedro Hietanen på stadsbiblioteket i går på eftermiddagen förlorade de sig genast i gamla minnen.
– Vi har många minnen från Bastun. Där spelade jag först med Jani Uhlenius och senare med Pedro. Och Pedro har framträtt där med rockbandet Madame George, säger M.A.
Den ”nyfolkliga” jazz som Numminen gjort till sitt varumärke gick bra hem hos publiken på Bastun redan då.
– Enligt vår mening var Bastun verkligen ”ett riktigt ställe”, säger M.A. och Pedro nickar.
– När vi spelade våra jazzlåtar på dragspel och banjo tyckte de unga rockarna att det helt enkelt var rock. Det var väldigt trevligt. Andra minnen skall vi kanske inte berätta om, säger M.A. och ser lite hemlighetsfull ut.
Till Bastun skulle M.A. och Pedro i varje fall gärna återkomma om det bara blev möjligt.
– Men vi har ju blivit så populära på senare år. Flyger för det mesta bara över Åland på väg mellan Finland och Sverige. Vår svenska manager skulle gärna få till någon turné som skulle inbegripa också Åland men än så länge har det inte lyckats, säger M.A.
Teckis källare då. Hur var det med den?
– Ja, det var så att jag när jag arbetade med min bok om de finländska mellanölsbarerna ringde till den dåvarande Alkochefen i Mariehamn och ville ha tips om en mellanölsbar. Det blev Teckis källare.
Om jag förstår M.A. rätt så motsvarade stället förväntningarna och källaren finns ju också med i boken.
– På finlandssvenskt håll slog mellanölsbarerna aldrig riktigt igenom och i dag är kulturen på utdöende också i det finska Finland, säger han med ett stänk av saknad i rösten.
Gör ont i Sverige
Någonting som däremot verkar leva starkt är den nyfolkliga jazzen. Just nu kan den avnjutas på nyutkomna skivan ”M.A. Numminen gör ont i Sverige” där Orups ”Det gör ont” , skriven för Lena Philipson, är titellåt.
– Med Orups tillåtelse är texten lite förändrad förstås. Låten skrevs ju ursprungligen för en ung flicka och jag är en ”dirty old man”. Lite småsnuskigheter har kommit till, säger M.A med ett leende.
Du har sjungit mycket på svenska och ni har turnerat mycket i Sverige. Gillar du det svenska?
– Sverige är ju om ett hem. Det är i allmänhet svårt för finska artister att slå igenom i Sverige men vi har ju jobbat där i över 35 år och börjar bli kända. När mina fiska kollegor frågar mig hur det är brukar jag svara att det är enkelt: man byter bara språk.
– Vi känner nog hela Sverige i dag, från Haparanda till Skåne och behöver inga kartor eller gps-navigatorer för att ta oss fram, tillägger han.
Blir svenskare
Han konstaterar också att han när han uppträder på svenska också själv blir litet svenskare.
– Det blir liksom en gladare stämning, mera durlåtar. Jag har också märkt att man i Sverige, i Svenskfinland och på Åland kan vara lite mera kabarémässig än i det finska Finland.
Men M.A. Numminen och Pedro Hietanen rör sig också i vidare geografiska kretsar än Finland och Sverige.
– I mars hade vi en verkligt lyckad turné i Luxemburg, Schweiz och Tyskland där jag sjöng lieder till Henrich Heines poesi.
Andningshål
Tyskland beskriver M.A. som ”ett andningshål”. Just nu arbetar han på en beställning från Berlins litteraturhus som gäller ett musikverk till texter av filosofen Martin Heidegger.
Ett annat beställningsverk, som skall vara klart nästa år, är ett musikverk med titeln ”Svenskans kraft på båda sidor om Bottenhavet”. Till 200 årsminnet av skilsmässan mellan Finland och Sverige efter 1808-09-års krig.
– Det handlar om hur svenska språket räddade Finland från att förryskas på 1800-talet. Eftersom lagstiftning och förvaltning fortfarande fungerade bra på svenska så lät tsaren Finland få en särställning.
Späckad vecka
Efter framträdandet på Åland skall M.A. Numminen och Pedro Hietanen nästa vecka spela i Helsingfors på tisdag och onsdag, i Stockholm på torsdag, i Helsingfors igen på fredag och i Kurikka i Österbotten på lördag.
Späckat program, men man ger sig ändå tid att njuta litet av Åland också.
– Vi åker hem med ett senare flyg i morgon enkom för att få en chans att se litet mera av det vackra Mariehamn, säger M.A. Numminen.
