”Här får jag sex timmar helt för mig själv”
Rutinerna, lokalen, inspirationen. I serien Kreativa rummet tar Nyan reda på hur kulturarbetare jobbar. Först ut är konsthantverkaren Hanna Wiik-Rosenqvist.
I anslutning till en blå villa på Kalmarnäs finns ett litet hus. Från gatan ser det ut som ett garage, men bakom bilarna finns ett arbetsrum. Här jobbar konsthantverkaren Hanna Wiik-Rosenqvist ungefär en gång i veckan, plus lite strötimmar här och där.
– Det här är min fristad. Med en stor familj, hund och trädgård är det mycket som pockar på, men här får jag vara 6 timmar helt för mig själv. Då är jag lycklig, säger Wiik-Rosenqvist.
Till vardags är hon verksamhetsledare för Ålands slöjd och hantverk, men på sina ”egna dagar” gör hon handtuftade mattor och väggbonader. Tekniken är ovanlig i Norden, men rätt vanlig i Tyskland, USA och Indien.
– De som gör ikeamattorna i Indien använder samma verktyg som jag.
Tuftning innebär att pilla in garn väldigt tätt i ett tyg så att det bildas fransar på ena sidan. Det vanliga i dag är att tufta med stora robotar, men Wiik-Rosenqvist tuftar för hand. Det innebär inte att hon pillar in trådarna en och en, utan att hon använder en tuftningspistol.
– Att jobba med tuftning känns som att måla med garn. Man kan plocka bort och lägga till, och blanda olika nyanser.
Läs mer i måndagens Nya Åland!
